I hemlighet

Nu när sommaren i stort sett är över så går alla tillbaka till sina rutiner. En del börjar skolan igen, gamla eller nya (syster har börjat på stora Kyrkerör, crazy!) och de som har arbeten återgår till det. Och så är det jag. Ingen skola och inget jobb. Just the way I like it. Mina planer är större än så. Dessutom så har jag hittat en likasinnad som jag nu delar mina stora planer med, en härlig gammal estetare vid namn Ylva Johansson! Så nu har vi ett äventyr som väntar på oss med gratiskonserter, mysiga marknader och härliga uteställen. Taggad till tusen är jag! Så fort vi har fått klartecken om boende så drar vi. LONDON BABY!

Det jag vill

Sista natten på vandrarhemmet väntar och imorgon är det min sista dag på jobbet. Blandade känslor, minst sagt. Rummet är bara skönt att bli av med- få ha min mat ifred, få sova i min egen säng för första gången sen natten innan studentbalen, slippa ha fest utanför dörren när jag ska upp 06.00, duscha utan att oroa mig för spindlar, allmän bekvämlighet. Jobbet är lite tuffare att lämna med alla söta tanter och gubbar, och även om jag skulle komma tillbaka nästa sommar så vet jag tyvärr att några av dem inte finns kvar då. Och så är det hela känslan bland kollegorna jag kommer sakna.
De första dagarna, innan jag hade hunnit lära känna någon, så ångrade jag mig något fruktansvärt och ville bara åka hem. Men det gick snabbt över, och nu har jag varit med om saker jag aldrig trodde jag skulle göra, fått många nya fina vänner och utvecklats som människa. En av de bästa sakerna jag har gjort!

Nystart

Mitt jobb är lite som att ha en pojkvän. Ibland blir jag så sur och irriterad att jag bara vill skita i det och dra därifån. Men så kommer dom där riktigt bra stunderna när jag känner att det är helt rätt ställe för mig och då känns allting bra igen.

Break up mode
~ Schemat visar en minut mellan varje besök
~ Alla badgäster stannar upp korsningar=den där minuten försvinner innan man kommit ut på vägen
~ Stress som bidrar till minnesförlust som i sin tur skapar kaos
~ Laktulos som kladdar på fingrarna i en evighet

Nykärsmode
~ Favorittanten insisterar på att bjuda på glass "för det behöver du som springer omkring i den här värmen"
~ När man lyckas vika schemalappen helt perfekt
~ "Jag måste bara säga att du är så förtjusande snygg!"
~ Radion spelar bra musik
~ Dom gångerna man har tid över och faktiskt kan sätta sig ch prata en stund med dom söta
~ Den mysiga känslan bland kollegorna
~ Alla leenden man möter

De bra sidorna väger upp dom dåliga, så jag blir allt kvar i det här förhållandet ett litet tag till.

På riktigt

Jag ser bilder och får rapporter om spöregn och allmänt dåligt väder hemma i Falköping. Själv har jag legat på en filt i lä med min roomie och solat. Brände mig lite. Känner stark skadeglädje för att jag faktiskt har möjligheten att bränna mig överhuvudtaget.
För övrigt så går mina framtidsplaner framåt i en rusande takt. Jobb söks, lägenheter letas och pappa har redan kollat flygbiljetter för att kunna hälsa på. Trots att jag har det helt fantastiskt som det är just nu så kan jag knappt vänta på nästa steg i livet. Gäller bara att hoppas på att allt blir som jag tänkt mig!


Simplistic trance

Efter sju timmars jobb så satte jag mig i bilen. Två och en halv timme senare så rullade jag in i Skara för första gången sen studenttiderna. Det vankades grillkväll med ett litet gäng fina flickor. Gott. Mysigt. Nostalgiskt. Dessutom planerades en Lisebergsdag in. Glad är jag.
Härligaste bilden
När tvättmaskinen bestämt sig för att bli klar så åker jag och min medpassagerare tillbaka til Kungshamn där jag ska mysa med en fin vän. Och tagga Norlie & KKV tills imorgon. Fina planer.

Om det finns

När man han kämpat för att visa hur mycket man bryr sig, utan att få respons, ska man då låtsas som att man inte bryr sig det minsta?

Snart är min lilla minisemester slut. Tre och en halv dags ledighet är det längsta jag kommer vara ledig på hela sommaren. Och jag tog vara på det. Förutom att ha myst till dansfilm efter dansfilm med en söt en, så har jag haft en liten Louise på besök. Det blev utgång på bryggan. Picknick på klipporna. After Beach på Sea Lodge. Och en liten badtripp. När Louise lämnat mig för Varaslätten så blev jag uppdaterad om Minnas äventyr, och så äventyrade vi tillsammans på bryggan hela natten. Snart ska vi iväg till vad jag har hört ska vara västkustens bästa thaiställe. Min hungriga mage hoppas innerligt att detta är helt sant.

Välkommen

Tänkte berätta litegrann hur jag bor här borta. Det är en man, en väldigt speciell och skum man, som har ett vandrarhem hemma hos sig. Precis vid smögenbron ligger det = nära till smögenbryggan, smögens camping och kungshamn. Det här med ordning och reda är inte riktigt hans grej. Pedanta lilla jag är därför mycket glad över att bo i ett alldeles nybyggt litet hus som är mycket fräshare! Det ganska stora rummet delar jag med fröken Anouka och vi har jobbat hårt med att få lite hemtrevlighet här. Trasmattor, blommor och doftljus. Doftljuset behövs verkligen. Det är nämligen så att abbafabriken ligger en liten bit ifrån och då och då stinker det rutten fisk á la estetkorridoren förra året. Så vi gillar vårt ljus!


Tur att ni inte ser hur det ser ut nu för det är riktigt stökigt... Måste nog städa undan lite så min gäst inte vänder i dörren.

För att visa att jag lever

Det händer så mycket att jag varken har haft tid eller lust till det här. Men nu så! För att sammanfatta de tre senaste veckorna:
London var spännande, roligt, jobbigt, upplevelserikt och gott. Såg hela den engelska kungafamiljen, shoppade loss och lärde mig tunnelbanesystemet.
Tillbaka på Landvetter dansade och hoppade jag mig igenom säkerhetskontrollen så att vakterna skrattade. Lycklig över att vara hemma igen.
Några lugna dagar i Falköping övergick snabbt till studentvecka. Pajmiddag, togaparty och allt annat som hör till. Studentdagen kom och gick lika snabbt. Dagen efter tömdes min lägenhet och så kom söndagens bal. Och försvann lika snabbt den med. Hela studenten var i alla fall fantastisk och jag vill pussa på alla som var med.

Foto: Ronja Melcker

Snabba ryck till Falköping för att packa. (Hade en assistent, men det gick inget vidare ändå. Tur att jag får packa på nytt till helgen).
Jag rullade upp på grusvägen i Kungshamn, mitt hem de kommande månaderna. Beskrivning av veckan: bytt rum 20 gånger, träffat tanter och gubbar i mängder, firat midsommar med folk från hela Sverige, festat på busstak, blivit riktigt rädd för första gången på länge, blivit räddad av en audi, haft fulla men söta grannar, bytt rum igen, jobbat på hemtrevligheten, och varit allmänt underbar.
Igår cyklade jag och Anouka en sväng, åt jordgubbar och choklad, och njöt av utsikten.


Jag har det bra här.

Here we go

Som en haltande förkyld idiot med lock för öronen så springer jag omkring i lägenheten för att packa fint igen. Veckan i Alanya har varit bra. Minst sagt! Nu laddar jag om för nya äventyr med mina flickor och resten av klassen.

Du gör mig så lack

Hela jag är alldeles oljig och luktar hur gott som helst. Ett presentkort användes till en välförtjänt massage. Helt underbart! Det enda som saknades var lite hårbottensmassage - då hade mitt liv varit fulländat.
Så nu sitter jag här, helt mjuk i kroppen och packar det sista i min fina väska. Lite resfeber börjar dyka upp, men jag ska nog klara det ändå!
Imorgon är min sista riktiga skoldag, bara så ni vet!

Cool me off

Min falköpingsgarderob är just nu uppdelad i tre högar. Ja-Nej-Kanske. På söndag tar jag hand om allt i Skara. Hur det blir i slutändan vet jag inte än. På något sätt så ska jag göra om ja-högen till tre nya högar. Alanya-London-Båda. Jag blir lite orolig eftersom min vanliga packningstaktik brukar vara packakvälleninnan och slutar med jaganvändeknappthälftenavalltsomliggeriväskan.
Jag tror helt enkelt att jag måste göra välorganiserade listor och sen ha koll på att allt från Alanya som jag vill ha med till London faktiskt stannar kvar i väskan och inte rivs ut tillsammans med allt annat under dom få timmarna jag är i lägenheten däremellan. Jag börjar bli lite orolig.


Lär mig stå

Äntligen är jag klar med alla kläder till allt som har med studenten att göra. Och så har jag kompromissat lite, men det känns helt okej faktiskt. Jag är nöjd.
Nu när jag är hemma igen så ska jag byta look till något annat. Sen ska jag rymma iväg till en värld med två fina vänner. Tycker jag låter bra!

Linjemannen

Nu luktar mitt ansikte jordgubb. Så gott att jag nästan skulle kunna äta upp det som blev kvar av masken... Dessutom är mitt hår fritt från klyvna toppar och när jag vaknade kände jag mig både som Blair och en prinsessa. Att få vakna med sånna lockar varje dag vore riktig lyx.
På lördag ska jag fixa skor och väska till balen, sen är jag klar med allt i klädväg runt studenten. Känns riktigt bra att jag äntligen har klurat ut allt. Jag ska också få Daniel att köpa en blå fluga. Nej, du kommer inte undan!

Let me get that

Med hopp sprang jag ner till brevlådan, öppnade det lilla hålet och där låg det. Avin från HM. (Schenker gör mig aldrig besviken). Upp för trappan igen för att hämta nyckeln så jag kunde få ut det.
DITT PAKET HAR KOMMIT
Tusen tack! Det enda dåliga är att jag inte kan hämta det förrän om två timmar, så jag gör som jag brukar när jag inte har något bättre för mig - plockar fram dammsugaren. Nu hoppas jag bara att den underbara bikinin passar så att jag kan lägga den bredvid solskyddskrämen. (Mamma, jag har spanat in ett av dina nagellack som passar perfekt!)
Ölbrännbollen skiter jag i. För jag ska bli balfin i håret. Och så gillar jag inte öl. Eller bollar.

Två veckor

Bangarang

~ Mitt effektiva jag är tillbaka
~ ..och med det så minskar läxberget
~ Det är omöjligt att be en spanjor hjälpa till med spanskapluggande
~ Alanyaresan är nu helt betald. Ingen återvändo. KÄNNS UNDERBART!
~ Jag ska plöja igenom högen med utbildningkataloger och ta tag i min framtid
~ Inställda lektioner innebär mycket ledig tid
~ Jag tänker inte avsluta detta snyggt, för jag har ett bad som väntar på mig


Spanish lullabies

Två veckors superfixad Sofia. En veckas mycket sliten skidåkare. Nu är jag äntligen tillbaka som vanliga Felicia.
Det har varit helt underbara dagar i Österrike! Bilder kommer väl så småningom. Tyvärr så var det så dåligt väder igår så vi åkte hem istället, men jag har ändå hunnit få lite färg i ansiktet och kört slut benen totalt.
Ikväll ska jag förstöra en veckas höghöjdsträning. Fast det lär det vara värt!

It's about me

Det är en trött, men ändå förvånansvärt pigg Felicia som sitter här. Igår fylldes dagen av högskoleprov, en sista föreställning och mycket dansande. Trots att jag är lättad över att jag får ha på mig en skön bh igen, slipper trycka ner håret i en mittbena och platta det varje gång jag har duschat och äntligen kan ha låga skor, så kommer jag sakna det. Det har varit en så himla rolig tid som jag alltid kommer se tillbaka på med stolthet!
Nu ska jag snart ta mitt pick och pack till flyget mot Österrike och träffa familjen igen. Tydligen tror pappa att jag har dålig koll på papper för även fast jag hade två kopior av biljetten i väskan så låg det ändå en tredje på sängen när jag kom hem i natt...
Adios amigos!

Ditt hjärta

Känner hur mitt kändisskap i området börjar ta form. När jag gick hem från föreställningen så stod det två tjejer på balkongen:
- Men är inte det hon...?
- Jo, men det är det väl? Från Två Dagar.
Jag gick mest och log för mig själv, för trots att halsen rosslade till ordentligt så kändes det i det stora hela som att allt gick riktigt bra. Dessutom så hade vi en mysmiddag med klassen och lärarna som ledde till både tårar och skratt.

Nu ska jag lyssna på Lisas lista en sista gång, för imorgon så är det Sarahs som gäller!

Kan inte komma till skolan idag

Till min stora besvikelse så har jag insett att chokladbollar är ungefär lika med sömnpiller för mig. Detsamma gäller kladdkaka. Om jag inte får riskera att somna tvärs över sängen klockan 19 så får jag uppenbarligen inte äta något jag tycker om.
En annan upptäckt är att vattenshottarna jag tar på scen börjar smaka äckligt på riktigt. Inte så kul för mig, men det underlättar mitt spel. Tur att jag har min drink som jag kan skölja ner den med!
Det är nog bäst att lägga mig och läsa min livsguide innan jag hinner upptäcka andra saker.


Vara stark

I tre år hade jag väntat. Ända sen den stunden jag satt i Katedralskolans aula för första gången så har jag kämpat och väntat på det ögonblicket. Och till slut så åkte ridån åt sidorna och vi var igång! Det var två riktigt bra föreställningar, trots att nervositeten tog överhand de första timmarna.
Efter att ha tackat en jublande publik och pratat med nära och kära så tog underbara Lisa hand om mig och såg till att jag kom till Broddetorp.


Glöm nu inte att boka biljetter tills ikväll och nästa helg!

Tidigare inlägg
RSS 2.0