Jag är hemma.

 

Jag har druckit mjölk.

 

Jag har ätit leverpastej.

 

Jag har sovit ensam i ett rum.

 

Jag har fått duscha utan flipflop.

Finals week. För min del så innebär det i princip konstant plugg och försöka få in packning någonstans. Det är bara några dagar kvar här nu. Jag har längtat hem så mycket, men nu när jag inser på riktigt hur kort tid det är kvar så känner jag att det är så mycket som jag inte har hunnit göra än och jag skulle vilja ha ett par dagar åt att bara hinna med dem.

Bara att bita ihop och kämpa på med pluggandet några dagar till.

Saker jag inte kommer att sakna

~ Borsta tänderna samtidigt som doftförändringen i rummet tyder på att okänd person i bås bajsar

~ Anpassa släckalampanförattsova efter roomie

~ Anpassa allt efter roomies sovrutiner

~ Gömma all alkohol hos vänner

~ Aldrig veta om det kommer att vara 20 grader plus eller minus

~ Obligatorisk närvaro på lektioner

~ Att spendera timmar med läxor

~ Ett internet som sviker under viktiga samtal

 

Saker jag kommer att sakna

~ Bagels och grapefrukt till frukost

~ Att vara bäst klädd i klassrummet

~ Reaktionerna när folk får reda på att man är svensk

~ De så fina vännerna jag fått, både amerikanska och internationella

~ Tjejerna i korridoren som tagit väl hand om mig

~ 25 grader i april

~ Drinkar för $1,15 på Mug Club

~ Ett väldigt grönt och blommigt campus

~ Fri tillgång till gym och pass

Nu när det bara är ett par veckor kvar innan jag far hemåt igen så kanske vi kan gå igenom boendesituationen litegrann. Jag bor alltså på en väldigt liten yta tillsammans med en annan student. Att säga att det är ett fint rum är en enorm överdrift, eftsom vi har väldigt olika syn på vad som är städat, stilfullt och när man bör diska, men jag har lärt mig att ignorera det faktum lite bättre. Hon är en väldigt specielt person, så det hopp jag hade om att få bo ihop med någon jag skulle kunna bli riktigt bra kompis med dog snabbt. Som tur är lyckades jag hitta en bunt andra vänner väldigt fort, så det blev inte ett bestående problem.

Så ja, jag bor alltså i korridor vilket innebär att man duschar/kissar/borstar tänderna á la camping. Det är en lång rad handfat, bås med toaletter och dusch bakom skynke i flipflop. Det var en sån fantastiskt lycka när vi var i Green Bay och jag kunde gå in i badrummet och ha allt därinne i samma rum, utan att behöva krångla med handduk på toan innan jag skulle duscha.

En annan speciell sak med att bo i korridor är avsaknaden av egen matlagning. Vi äter nämligen i en kafeteria, som ser ut som vilken stor skolmatsal som helst. I och med att vi betalade för både boende och mat i förväg så innebär det att vi nu har fri tillgång till den kafeterian och en måltid på lower campus, där alla lektioner är. Det systemet funkar väldigt bra, och jag har svårt att de hur det skulle fungera att ha ett sådant här typ av boende annars. Dock längtar jag något fruktansvärt efter farmors och farfars ordentliga husmanskost.

Hur spenderade vi då första maj? Jo, vi hoppade på en gul skolbuss för att fara iväg till Minneapolis för där väntade en basebollmatch på oss. Det var Minnesota Twins och Chicago White Sox som det stod mellan. Vi tog oss in, stannade till i baren och klättrade upp på den löjligt branta läktaren. Jag hade gjort en research på YouTube i jakt på reglerna, så jag lyckades följa med ganska bra. Dock insåg jag att det är en väldigt lågintensiv sport, men ungefär lika mycket spänning och fart som shack, men jag gillade hela atmosfären. Det hela var extremt stereotypiskt amerikanskt. Kisscam, dansande maskotar och jordnötter man måste skala. Tillslut avfyrades fyrverkerier och vi insåg att Twins hade vunnit. Bra kväll det där.

Igår var det 30e april. För många betyder det Valborg. För mig betyder det att min syster fyller år. Igår blev hon 15 år. Om man befinner sig på andra sidan jorden så är det sorgligt och tråkigt att man inte kan vara med på riktigt, men vi lyckades hitta en liten lösning i alla fall. In till Melina på morgonen kom mamma, pappa och iPad med Skype. Jag är så glad att jag kunde få vara med på håll för att sjunga och se på när hon öppnade presenterna. Om  bara 23 dagar så är jag hemma igen och får krama henne ordentligt!