Detta med att lägga på ett antal mil och timmar på ett redan existerande distansförhållande är inte helt lätt. Lyckligtvis har vi lyckats hitta någon rutin där jag kan ringa så fort jag vaknar och på eftermiddagarna. Det kan eventuellt vara så att han låter mig ringa och väcka honom när jag ska sova och säga godnatt, trots att klockan är 4-5 på morgonen hos honom. Det kan också eventuellt vara så att hans mobil dog häromnatten så att jag inte fick tag på honom och vi blev båda väldigt ledsna. Hur som helst, låt mig presentera vår absolut mest frekeventa dejtingdestination.

Okej, det är möjligt att jag överdrev mitt tänkande kring jagärsvenskochvikingochklararavallkylaivärlden. Det är också möjligt att jag är så extremt tacksam för att jag lät mig övertalas att ta med michelinjackan trots att den är krånglig att resa med. Den kyla som är här är något helt annat än det jag känt innan. Jag har tänkt litegrann att när kylan når en viss temperatur så känner man inte så stor skillnad efter det, för detkanjuintekännaskallareänhemma. Men jo. Vissa dagar hinner man ta ungefär tre andetag innan man känner att näsborrarna fryser fast och ungefär lika lång tid tar det för håret att bli en isklump om man inte lyckats trycka in allt nyduschat i luvan. Ibland är det så kallt att man riktigt känner hur all fukt lämnar lungorna och man tappar känseln i ansiktet. Dock är det en ganska spännande upptäckt och jag har lärt mig att uppskatta värmen i -5 grader.

Så blev det alla hjärtans dag och som bekant så är detta en högtid som firas på ungefär samma nivå som vi firar jul. Candygrams i form av lappar och små söta godishjärtan med "Kiss me" låg i de flesta postboxar. Walmart fylldes med så stora nallar att stjärnvinsterna på Liseberg bleknade i jämförelse. En kompis pappa skickade en hel tårta formad som ett hjärta. Receptionen var överfull av stora buketter röda rosor. Och så hade vi mig. Tjejen som sprang ner i hopp om att det där paketet hade kommit fram. Varje gång var det tomt i boxen. Och så hade vi den där killen som var frustrerad över postens snigelfart. Jag tyckte väl att hans frustration över min tomma box var lite väl överdriven, men när han sen förklarade att han även beställt blommor som uppenbarligen var på vift så blev det hela lite tydligare. Jag hade ju trots allt gått omkring hela dagen och pratat om hur min vän skulle bli överraskad här på samma sätt. Så jag gick ner till receptionen och sa något som säkert måste ha uppfattats som följande: "Jo, men min pojkvän har VISST beställt blommor, han skulle aldrig glömma!". Charmigt. När han sen fått tag på leverantören som faktiskt var helt säker på att blommorna hade kommit fram så gick jag ner till receptionen igen. "Nu har han sagt att de ska vara här. En av de där buketterna är faktiskt MINA. GE MIG!". Mycket riktigt. Där var de. Även fast konversationen inte riktigt gick till sådär så var det så jag kände mig. Som en needy och girig flickvän. Men de får tro vad de vill, för de var de finaste. Den där pojken slutar aldrig att förvåna och överraska mig.

Detta med att gå på universitet här är ungefär detsamma som att hoppa tillbaka till högstadiet hemma. Överallt ser man studenter gå omkring i jackor och ryggsäckar som tävlar med varandra i färggladhet. Jag drar till mig uppmärksamhet eftersom jag är alldeles för överklädd i jeans och blus, eftersom alla andra sitter i mjukiskläder med håret uppslängt i slarvig tofs. Morgnar och eftermiddagar fylls av läxor och man måste sitta på den plats i klassrummet man blivit tilldelad. För det är inte föreläsningssalar vi är i, det är klassrum. Det är inte föreläsningar, det är lektioner. Det är inte föreläsare, det är lärare. Jag blev överväldigad av alla dessa inlämningsuppgifter som skulle skrivas. Förstod inte hur jag skulle ha en chans att hinna med alltid. Sedan läste jag instruktionerna = max två sidor långt, med dubbelt radavstånd. Helt plötsligt inser jag att jag kan skriva hela arbeten på bara en kväll, istället för de dagar och veckor jag är van vid därhemma. Även fast det är som att hoppa tillbaka flera år så tycker jag om det. Jag får lära mig så mycket om annat som händer i världen, och sen kopplas det ihop med det vi faktiskt ska lära oss. Just detta fenomen lämnar mig förundrad. När jag känner hur allmänbildningen bara växer i rekordfart hos mig, hur kommer det sig att jag bara den senaste veckan har hört dessa kommentarer?

 

"Today we have talked a lot about different places around the world, such as  Europe, Chile, India and China, so for next class I will bring a map so that I can point out these places for you."

 

"Can anyone tell me what African country is the most developed and most interesting for companies to enter?"

"Brasil"

 

"Could anyone tell the class what apartheid was?"

"It's a wall that they built to separate people. No? It might not be there, but I know there is an apartheid wall somewhere in the world!"

 

"Does anyone know what is happening between Ukraine and Russia?"

*Tystnad*