Sakta börjar vår lilla familj här att dela upp sig och återgå till sina ursprungsstäder. Det är sorgligt för oss, men för den som är sugen på att ge London en chans på riktigt så är det det bästa som skulle kunna hända. Det kommer nämligen att finnas en ledig plats i vår lägenhet från 9 juli.

Hyran är £315 person/månad ink. el, vatten och gas. Det som inte är med är council tax. Lägenheten ligger ett par minuters promenad från Hammersmith station och en kvart senare står du på Oxford street. Du kommer dock inse att du föredrar gallerian vi har här med samma butiker samt vårt egna Primark där kunderna inte är lika extremt stressade, utan man kan vandra runt lika enkelt som på Vero Moda i Falköping. Att du bor fem minuter ifrån Themsen med vackra parker och mysiga pubar känner jag att jag klartgjort ett antal gånger i tidigare inlägg.

Tjejerna du kommer att bo ihop med är alla ifrån Västerås. Två med jobb som ger dig rabatt på diverse klädesplagg samt en make up-artist du får höra spännande plåtningshistorier av.

Jag må vara aningen partisk och tendensiös i mitt uttalande, men jag tycker att alla ska få se det riktiga London och få se hur fantastiskt det är.

Om du bara känner att du vill spendera en veckas semester här så kan man hyra ena rummet, där det finns plats för tre personer, för 250kr/natt från 13 juni. Inte helt fel det heller.

 

Skicka iväg ett litet meddelande till mig på Facebook om du skulle vilja veta lite mer om det hela, och vill du se fler bilder så finns det HÄR. Det är där Madde håller till.

 

Jag förstår att ni dör av nyfikenhet kring hur jag har spenderat min första dag i denna nya tid av frihet. Om någon av er har haft ångest och känt mycket oro kring det hela så kan jag lugna er med att jag åkte med Västeråsflickorna till den östra delen av vår stad. Brick Lane. Det är där alla, och då menar jag alla, snygga män håller till. Och snygga ting över lag.

 

För att fira vår absoluta svenskhet så gick vi givetvis till den svenska restaurangen Fika för att trycka i oss varsin kladdkaksros. Så efterlängtad den där biten kladdig choklad har varit.

Frihet. Det är vad jag känner just nu. Jag ska inte längre springa omkring i korridorer i jakt på rätt stockroom så att jag kan fylla på ställningen med bestsellerväskor. Jag ska inte längre gång på gång hämta större storlekar på klänningarna för att kunder inte vet om att storlekarna på ungdomssidan är aningen mindre. Jag ska inte längre skrika i radion efter folk som det faktiskt visar sig att det inte har någon radio. Jag ska inte längre ta mig igenom butiken i en hinderbana runt barnvagnar, ballonger och bord i stressen att hitta tillbaka till rätt kund med den där klänningen. Jag ska inte längre jobba på Zara.

Jag önskar att jag kunde vara lite sentimental kring det hela. Det tog emot att lämna de två första butikerna jag jobbade i, men efter tre veckor i ny butik så blir man inte bästa kompis med alla. Speciellt inte när 53% är spanjorer, 46% italienare och 1% jag. Och alla pratar på sina egna språk. Vakten jobbade dock på att få mig att trivas. Han kunde säga ordet "Tack". 

Så för att sammanfatta det hela så trivdes jag inte alls i butiken. Flög hem på moln med tanken att jag ska få vara ledig resten av tiden här. Lite flög jag kanske på vägen dit också, men endast på grund av fint väder och fin gata.

Så. Då var det klart. Jag har bokat flygbiljett. Jag har sagt upp mig ifrån jobbet. Två veckors jobb. En veckas ledigt.

Det känns lite som när man gör slut i ett förhållande. Man hade det så fantastiskt bra. Man trivdes. Man lärde sig till och med se charmen i att sitta fast i bussen i trafikkaos. Men så hände det något, man kände att nu är det nog. Man ligger på sängen och tycker synd om sig själv. Vill inte lämna det hela. Men så säger man till sig själv att det är nu jag ska leva livet. Jag ska göra allt det där jag inte kunde göra innan. Jag ska göra precis vad jag känner för, när jag känner för det. Leva livet, carpe diem, yolo etc.

Jag kan helt enkelt inte leva i ett monogamt förhållande med London längre. Nu har jag gjort det här och nu är det dags för nästa äventyr. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på min första plan. "Jag stannar i ett halvår, till mars". Men så råkade det vara så att jag förälskade mig i staden och framförallt så dök nya människor upp konstant. Människor som blivit fantastiska vänner. Och hade det inte varit så att den svenska sommaren är fylld av studenter, festivaler och båtfarande så hade jag definitivt stannat tills sommaren är över.

Nu vill jag bara njuta av de här sista veckorna av mitt och Londons vackra förhållande.

Jag må vara 1034 mil hemifrån, men när jag får ett meddelande om att Luna nu är på sin rätta plats på bryggan så känns det som att saker faller på plats. Det klarnar upp. Sommaren är påväg. Och snart ska jag få ge mig ut på havet igen. Om någon skulle fråga mig efter den mest harmoniska, friluftiga, livsnjutarplatsen så hade jag utan tvekan svarat fören på en segelbåt. Jag älskar att sitta där, gunga fram och tillbaka, det enda man hör är vinden i seglen och vattnet som slår mot skrovet. Det är sådana guldkorn till stunder som jag aldrig kommer att tröttna på.

Min dator innehåller inte samma mängd filmer som de flesta andras. Högst troligt fler Gossip girl- och Vänneravsnitt än vad som anses hälsosamt, men just filmerna är sällsynta. Dock är en av dessa en favorit. Pocahontas. Den går om och om igen. Jag tröttnar aldrig, och fascineras varje gång av hennes starka vilja att följa sina drömmar.

När alla andra följer strömmen så ser hon steget längre och inser att det kanske finns en annan plats för henne. Hon kämpar emot vad folk säger och väljer att istället göra det hon känner är det rätta, även fast det är en stor risk. Det är därför jag ser upp till denna indian. Visserligen vill jag inte fly ifrån stammens påstådda hjälte. Inte heller rädda livet på mannen som matar min tvättbjörn med skorpor. Att stå under ett enormt pilträd och kyssas hade jag kanske kunnat gå med på dock. Jag vill våga chansa för att nå dit jag vill. Jag vill inte nöja mig med något jag känner är lagom för mig. Jag vill göra något storslaget. Och det är den damen bra på.

 

Om man vill sitta och svettas i shorts med sin frukost så kan man göra det här.