Det här året alltså... Vad har inte hänt?! Kan vara så att 2011 har varit det bästa året i mitt liv so far. Jag är glad!

Facebook anser att jag har för små bröst, och uppenbarligen är jag deprimerad över detta och behöver muntras upp. Ja, så tror jag nog att dom tänker.


Ack, så fel dom har! Men skratta ska jag, för snart ska jag iväg till ett födelsedagsbarn och med detta underliga barn så har man inte tråkigt. Det gillar jag!

Visst, jag gillar verkligen att jag har vänner lite här och där i världen. Man får lära känna nya kulturer och det är en bra anledning till att resa. Men ibland vill jag bara att dom ska bo i grannhuset så jag kan hälsa på när jag vill. Speciellt när jag såg det här.

Min jul var helt underbar.
~ Jag hade inte önskat mig mycket, men fick saker jag egentligen behövde. Plus dom två saker jag önskat mig.
~ Det första mormor sa till mig när jag kom var "Hej min Barbiedocka!" och pratade om hur fin jag var och hur snygga ben jag fick i skorna. Inte likt henne, så jag blev glad!
~ Alla var så mysigt glada hela dagen!
En dålig grej bara:
~ Jag är nog den enda som proppat i mig hur mycket mat och godis som helst, men ändå inte gått upp i vikt. Utan ner.
Puss på hela julen!

Dagen före julafton, och jag har fått en hel del gjort. Förutom att ha kollat på filmer om scientologi och städat rummet så har jag köpt de allra sista julklapparna, slått in dom och städat lite till. Pappas julklapp blev helt klart finast. Jag är lite stolt över mig själv och min kreativa förmåga. En annan viktig grej som jag har gjort idag är att jag har fyllt i mina uppgifter till rekryteringsmyndigheten (apjobbigt att stava till). Till min fasa så märkte jag hur bra jag var på allting och hur perfekt jag skulle passa in. Jag är social, hanterar stress okej, tar ansvar och min hälsa är på tipptopp förutom min pollenallergi och att jag antagligen kommer få det där reynauds symdrom av mamma en vacker dag. Alla resultat såg fina ut och jag var rädd att det skulle bli krig och jag skullle bli indragen i det. Men så kom kategorin jag så lyckligtvis föll i. Min fysik. Jag är ju inte den starkaste som finns och dessutom så skulle min kropp inte klara av alla påfrestningar. Så  jag tror risken för mig är lika med noll. Fast det är bra att dom kollar av eftersom det finns många som skulle kunna hjälpa till. Själv skulle jag nog bara duga till att baka cupcakes åt alla!

Jag har suttit framför min frys en stund nu. Sakta men långsamt börjar all is som samlats därinne att smälta bort. Det är ungefär lika roligt som det låter. Men det är lika bra att vänja sig vid kylan, för snart ska jag och Lisa gå på marknad i klänningar. Tror det kan bli mysigt!
Känns skönt att veta att efter att ha utstått kylan så väntar en trerätters-middag på mig hemmma hos Jenysarna. Bra kväll!

Dom som säger att julkänslan försvinner när man blir äldre har fel. Den finns på Liseberg. Det behövdes inte ens snö på marken för att jag skulle få den mysiga härliga känslan i hela mig. Överallt fanns träd med miljoner lampor, små stugor med allt från honung och nötter till plädar och julgranskulor, och julmusik hördes vart man än gick. En av dom mysigaste dagarna jag har varit med om.
Tack älskling!

Ja, vad säger man? Inte tipp topp i alla fall... Men efter skolan så ringde en man fel från Väjern. Hans dialekt + fixande av pepparkakshus med bästa vän fick mig på bättre humör. Jag gillar att det snart är jul. Imorgon ska jag julmysa med fina flickor på ett golv, på fredag ska jag baka julgodis med mamma och på lördag tar den finaste killen med mig till älskade Liseberg. Julkänslan sprider sig!

Känns som en evighet sen jag skrev sist, men det gör mig ingenting för jag har haft en hel del för mig.
~ Dagen jag väntat på i ett år har flugit förbi
~ Mina kompisar, min pojkvän och min familj är söta
~ Dagnys var trångt och Hoffmaestro var galna
~ Daniel är nog snäppet galnare
~ Inte lika mycket plugg har blivit av som det var nödvändigt
~ Denna veckan blir spännande

Såg detta på fröken Troslunds blogg, och helt fel är det ju inte att ägna några minuter åt att göra ett inlägg för livet.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

UNICEF/Pelle Bergström

Igår kväll hände något världsskälvande. Min moder, som inte ens vill tänka Felicia och alkohol i samma mening, fyllde mitt glas med champange! En fjärdedel av min släkt var här för att fira mig lite i förskott så då tänkte väl hon att det var dags att ta det stora steget. Jag har fortfarande lite förvåning kvar i ansiktet.
Dessutom kom hon in till mig i morse för ett allvarligt snack. Hon tyckte att det var dags för mig att ta ställning till det här med organdonationer. Jag tror att hon blev lättad när jag berättade att jag är helt för det så vi ska fylla i papper nästa vecka.
Jag börjar bli vuxen, och mamma verkar vänja sig vid tanken.

Denna fantastiska människa bredvid mig är något alldeles extra. Vad som än händer finns hon alltid där och jag älskar henne hur mycket som helst. Och hon fyller 18 idag. Mäktigt.