Mitt jobb är lite som att ha en pojkvän. Ibland blir jag så sur och irriterad att jag bara vill skita i det och dra därifån. Men så kommer dom där riktigt bra stunderna när jag känner att det är helt rätt ställe för mig och då känns allting bra igen.

Break up mode
~ Schemat visar en minut mellan varje besök
~ Alla badgäster stannar upp korsningar=den där minuten försvinner innan man kommit ut på vägen
~ Stress som bidrar till minnesförlust som i sin tur skapar kaos
~ Laktulos som kladdar på fingrarna i en evighet

Nykärsmode
~ Favorittanten insisterar på att bjuda på glass "för det behöver du som springer omkring i den här värmen"
~ När man lyckas vika schemalappen helt perfekt
~ "Jag måste bara säga att du är så förtjusande snygg!"
~ Radion spelar bra musik
~ Dom gångerna man har tid över och faktiskt kan sätta sig ch prata en stund med dom söta
~ Den mysiga känslan bland kollegorna
~ Alla leenden man möter

De bra sidorna väger upp dom dåliga, så jag blir allt kvar i det här förhållandet ett litet tag till.

Efter sju timmars jobb så satte jag mig i bilen. Två och en halv timme senare så rullade jag in i Skara för första gången sen studenttiderna. Det vankades grillkväll med ett litet gäng fina flickor. Gott. Mysigt. Nostalgiskt. Dessutom planerades en Lisebergsdag in. Glad är jag.

När man han kämpat för att visa hur mycket man bryr sig, utan att få respons, ska man då låtsas som att man inte bryr sig det minsta?

Snart är min lilla minisemester slut. Tre och en halv dags ledighet är det längsta jag kommer vara ledig på hela sommaren. Och jag tog vara på det. Förutom att ha myst till dansfilm efter dansfilm med en söt en, så har jag haft en liten Louise på besök. Det blev utgång på bryggan. Picknick på klipporna. After Beach på Sea Lodge. Och en liten badtripp. När Louise lämnat mig för Varaslätten så blev jag uppdaterad om Minnas äventyr, och så äventyrade vi tillsammans på bryggan hela natten. Snart ska vi iväg till vad jag har hört ska vara västkustens bästa thaiställe. Min hungriga mage hoppas innerligt att detta är helt sant.

Tänkte berätta litegrann hur jag bor här borta. Det är en man, en väldigt speciell och skum man, som har ett vandrarhem hemma hos sig. Precis vid smögenbron ligger det = nära till smögenbryggan, smögens camping och kungshamn. Det här med ordning och reda är inte riktigt hans grej. Pedanta lilla jag är därför mycket glad över att bo i ett alldeles nybyggt litet hus som är mycket fräshare! Det ganska stora rummet delar jag med fröken Anouka och vi har jobbat hårt med att få lite hemtrevlighet här. Trasmattor, blommor och doftljus. Doftljuset behövs verkligen. Det är nämligen så att abbafabriken ligger en liten bit ifrån och då och då stinker det rutten fisk á la estetkorridoren förra året. Så vi gillar vårt ljus!


Tur att ni inte ser hur det ser ut nu för det är riktigt stökigt... Måste nog städa undan lite så min gäst inte vänder i dörren.