Vi hade en liten presentation som Sverige igår, jag och Brianna. Alla internationella studenter och de som pluggat utomlands i en av mina kurser blev erbjudna en fin liten bunt extrapoäng om man gjorde en presentation om det landet. Kursen handlar om hur man leder globala företag och vi har fokuserat mycket på hur olika kulturer ser ut, så det var det som fick bli fokus i presentationen. Brianna var på Linnéuniversitetet i Växjö förra våren, så det var kul att kunna presentera skillnaderna från båda hållen; hon berättade om vad hon hade chockats över, och jag kunde förklara varför det blev en motsatt chock för mig här. Vi tog upp allt från allemansrätt, återvinning, betald föräldraledighet och lattepappor till ständigt köande, Helan Går, att inte småprata med främlingar och Jantelagen. Det hela blev väldigt roligt och vi belönade både frågor och svar med Marabou. Lättförtjänta poäng med andra ord!

Vi spenderade alltså helgen i ett hem. Ett riktigt hem, med en riktig familj. Det fick mig att sakna min egen familj ännu mer, men samtidigt gav det mig energi att göra ett riktigt bra jobb resten av tiden härborta. Duscha barfota. Skinksmörgås till frukost. Fisk som inte var friterad. Vinprovning. Mysa med bebis. Sova med täcke. Äta vid ett matbord som inte står i en kafeteria. Jag är så tacksam för de vännerna jag har här, och att vi fick följa med en av dem hem och se hennes favoritplatser.

Låt oss prata lite väder denna kväll. I Wisconsin så är inte vädret bara kallprat i brist på andra intressanta samtalsämnen. I Wisconsin så är väderanalytiska samtal ständigt aktuella. Det är lite som i mittendelen av Balder, där det är jämna vågor och man knappt hinner förstå att man är påväg ner innan man är uppe på toppen igen. Innan spring break så var det 30 grader. Under lovet kom ett tjockt lager snö. För några veckor sedan var det 25 grader. Några dagar senare låg ett vitt hölje över marken. I helgen solade vi i 25 grader igen. Idag har det kommit snöskurar hela dagen. I välkomstbrevet jag fick från skolan innan jag åkte hit så varnade de för att vädret kunde vara "a bit crazy", men att det skulle vara såhär var nog ingen beredd på. Det känns surrealistiskt att veta att för bara några dagar sedan låg jag i bara bikini och shorts på det fältet som flingor nu landar på. Jag hoppas innerligt att vi är på toppen av berg-och dalbanan till helgen igen, för då ska vi på äventyr i Green Bay!

Igår hade jag en sådan där liten gul lapp i brevlådan som säger att jag har fått paket. Superivrig lämnade jag in den och tillbaka fick jag ett tjockt kuvert från min familj. Min fina fina syster hade skickat det godaste marknadsgodiset som finns och så hade hon och mamma pärlat ett armband åt mig. Det kom så passande, och om bara fem veckor så är jag hemma igen!

Igår sa min kropp ifrån, och det gjorde den ordentligt. Jag låg i sängen hela dagen och försökte komma i balans igen. De senaste dagarna har jag känt att hela jag inte riktigt vill hänga med, men jag tycker att jag har tagit hand om mig själv bra så jag har viftat bort det. Dock insåg jag igår, efter viss övertalan av Jack, att jag borde stanna hemma och ta igen mig. Jag tycker verkligen inte om att krasha, och speciellt inte när livet inte verkar mer hektiskt än annars. Det repar bilden jag har av mig själv. Jag ska klara av utmaningar. Detta är inte ens så mycket mer av en utmaning än något annat. Men så började jag tänka. Jag är inte van vid att ha så mycket skolarbete igång samtidigt, och det gör mig stressad att hela tiden veta att jag aldrig får släppa taget om skolan. Förra veckan var fylld med aktiviteter, och även fast alla inte var särskilt stora så är det många intryck som ska tas in. Jag samlar energi genom att få vara ensam och ta det lugnt ett tag, men här vet jag att det bara är en tidsfråga innan min roomie kommer hem vilket gör att jag inte trivs i mitt rum och inte kan slappna av ordentligt. Trots att jag lägger mycket tanke i vad jag äter så verkar det som att maten här ändå inte riktigt räcker till för att ge mig all näring. Allt detta kombinerat fungerar inte alltid så bra, och igår fick det vara nog. Idag mår jag lite bättre, men resten av veckan kommer jag att ta det väldigt lugnt, bara göra det jag verkligen måste. I helgen så är det bara fem veckor kvar tills jag är hemma igen, och idag längtar jag otroligt mycket efter den dagen.

Jag tror verkligen att det här med fina tillställningar är min grej. Det är något med helheten som gör att jag blir alldeles pirrig och önskar att jag hade varit född på en annan tid där baler var en del av vardagen. Få köpa nya kläder, sminka sig och fixa håret i en hel dag för att sedan dricka vin och dansa hela natten. Helgens tillställning var Viennese Ball, och det är världens största Viennese Ball förutom den som faktiskt är i Wien, med mer än 1600 gäster varje kväll. En riktigt fin kväll med riktigt fina vänner.

Idag har vi stuckit ut från mängden. Medan en stor del av studenterna har spenderat dagen finklädda i kyrkan för att fira påsk så har vi istället gått omkring i träningskläder. Just kyrkan är en stor del av hur de spenderar påsken här i Wisconsin och väldigt många åker hem till familjen för helgen. Jag har då inte klagat det minsta på situationen eftersom det betyder att jag faktiskt kan få vara hur bekväm jag vill i rummet. Jag har saknat det svenska dock. Påskgodis. Målade ägg. Fjädrar. Familj. Vänner. Som tur är så var jag inte helt utan påskägg ändå. Jag fick nämligen leverans med min engelska favoritchoklad förra veckan.

Nu när lite mer än halva tiden här borta är över så tycker jag att det är högtid att göra en utvärdering av de personligheterna jag såg framför mig. Har man satt upp något typ av mål så är det viktigt att se hur utveckligen har gått för att sedan veta hur man ska gå vidare.

 

~ Übersociala Felicia

De sociala medierna går trögt under de veckor inget extraordinärt sker, men fungerar bra som uppdateringsplats under spännande akktiviteter. FaceTime och Skype tycker jag går bra, speciellt med den där mannen i England, mycket hans förtjänst då han stannar uppe halva nätterna för att jag ska kunna prata någon annan gång än enbart på morgonen. Detta att bli vän med varenda person jag möter har väl inte fulländats totalt, men däremot har jag en grupp väldigt fina vänner som jag trivs alldeles ypperligt med.

 

~ Fitnessgurun Felicia

På grund av brist i information så blev matlagningen inte som förväntat. Då vi äter i en kafeteria så har jag inte behövt laga mat annat än när vi slagit till med middagar. Att äta nyttigt i denna kafeteria är lite av en utmaning, men grapefrukt varje morgon är bra för samvetet. Träningen är väldigt bra. Inte som en elitidrottare, men med tanke på att min träningsfrekvens förra terminen var lika med obefintlig så är en par pass i veckan ett enormt framsteg.

 

~ Studietalangen Felicia

Denna personlighet är den jag bedömmer som mest framgångsrik. Visst kan det vara så att skolan generellt sett är enklare här än hemma, att det är lättare att få bra betyg och att studetekniken som krävs för det svenska universitetet är en väldigt bidragande faktor. Jag föredrar dock att se alla A och B som en begåvning jag plötsligt har låst upp och se det som en självklarhet att dennna kommer att vara med mig för all framtid.

 

Tillåt mig då att presentera Felicia 2.0