Romerska bågar är farligt gott. Och så har jag ett fins rosa Monica-set. Mina vänner känner mig så väl! Helgen har flugit förbi med fest, Stockholmsresa, Rafael Edholm, ravesugna italienare, kärt återseende av ett födelsedagsbarn och nudelsoppa. Ifrån festen blev det inte så många bilder, och ifrån huvudstaden bara två. När John har med sig kameran är det den enda som behövs!
Men här är några av mina ändå, enjoy!

Just nu laddar jag inför en lite crazy helg! Kameran ligger på laddning, så på söndag kommer de lite bilder från alltihop. Exakt vad som kommer att hända imorgon vet vi inte än, men bra kommer det att bli i alla fall!

På teatern så jobbar vi just nu mycket med att man ska ta ifrån sina egna känslor och se vad som händer och hur man reagerar, så därför skulle vi gå omkring eller sitta i rummet och tänka på en situation då man var väldigt arg t.ex, och sen låta den känslan ta över. Just arg tyckte jag nog var svårast eftersom jag nästan aldrig blir arg, utan ledsen och sur. Men när det kom till att man skulle tänka på något som gjort en ledsen... Nästan alla satt och grät och hela rummet kändes som en enda stor sorg på något sätt. Det var den sista av dom övningarna så dom flesta var fortfarande ledsna även efter att vi hade skakat av oss övningen.
En väldigt lärorik lektion må jag säga.

Nu har Michelle begett sig av hemåt igen för att bli frisk. Det blir så himla tyst och ensamt att vara själv här. Första natten hon var hemma hade jag Daniel hos mig, andra natten var jag helt ensam, tredje (igår) kom hon hem sent på kvällen och nu blir jag alltså själv igen.
Jag kan tycka att det är skönt att vara själv någon timme efter skolan när man har haft folk omkring sig hela dagen, men sen blir det bara så tomt. Tror jag behöver någon som ser till att jag håller mig till tusen sidor översättning och tjäna pengar istället för att sitta här.
Men jag har en Innocent i kylen som gör mig glad!

Efter förra årets erfarenheter så satsade vi i år på en enklare handling, färre scener och färre skådespelare. Vi är i redigeringsstadiet för tillfället och hittils verkar det som att vi har använt en bättre taktik! Ylva och John jobbar för fullt med att klippa ihop bilder och passa in ljudet så att det stämmer, medans jag och Louise har ägnat oss åt musikskapande. Inte så mycket kvar att göra på musikdelen, men min kompanjon har somnat. Med ögonen öppna. Det skrämmer mig lite...
Tröttheten börjar komma, men ska inte somna än på ett tag. Förra året hade vi inte ens börjat med redigeringen vid den här tiden, och jag kan ju inte vara sämre i år. Bara att sätte mig med musiken igen!

Om 24 timmar är det dags för Noomaraton igen, så om ni ser några i Vara som springer omkring med filmkamera och verkar göra lite konstiga grejer är chansen stor att det är vi!