På bussen hem fick jag ett samtal från en väldigt snäll människa. För ett tag sen skänkte jag 50 kr till Afrikas horn, och nu ringer Unicef runt till dom som har skänkt pengar till dom förut för att fråga om man vill bli världsförälder. Det är något som jag har funderat en del på faktiskt, men jag har varit lite skeptisk om hur mycket pengar som verkligen går fram. Det visade sig att Unicef tog 15% av bidragen. Då är det ändå 85 kr i månaden som går till barnen och det är ändå okej tycker jag. Min tanke var ungefär "Det är klart att jag ska hjälpa den här snälla killen att rädda världen!", men min ålder stoppade impulsen. Det kanske var tur.
Jag är faktiskt inte säker på vart jag vill placera min hundralapp varje månad. För något vill jag göra. Men frågan är om det är bäst att sprida ut dom pengarna över världen och inte göra så mycket, eller om det är bättre att ge dom till ett enda barn och göra stor skillnad. Och ska man då stödja dom utsatta flickorna, eller Sista Hjälpen för dom som verkligen svävar mellan liv och död.
Jag tror nog att jag helst skulle välja att ha ett fadderbarn för att få se lite med konkret vad just mina pengar gör. Men jag ska nog tänka igenom det lite mer först!