Så, grejen är väl såhär: om mindre än två veckor så kommer att jag sätta mig på ett plan för att förverkliga det äventyr som började för ganska så exakt ett år sedan. Tanken med skrivandet är nog dels för att familj och dylikt ska få veta vad jag egentligen håller på med, och dels för min egen skull. Jag misstänker att jag kommer vara så slut av intryck i slutändan att det enda jag kommer att komma ihåg är vem jag bodde med.

 

Det som då hände i januari förra året var att jag, efter en otroligt komplex och förvirrad tid av ansökningar, fick ett litet mail från mitt universitet som sa "Hej du har kommit in på University of Wisconsin- Eau Claire och kommer ha en apbra utbytestermin där om ett år hejdå!". Jag ska alltså spendera hela vårterminen i USA med allt vad ett alldeles Pitch Perfect/Legally Blonde stereotypt collage innebär; dela rum i korridor med oklar person, skriva finals, uppleva spring break, heja på vårt amerikanska fotbollslag med en skumvante och skrika "GOOOO BLUGOLD!!!!!". 

 

Jag kan inte garantera att uppdateringsfrekvensen kommer att vara så regelbunden ett sånt planerande kontrollfreak som jag förväntas generera, inte heller att allting alltid kommer att vara på topp. Jag ska ju trots allt göra något som för mig just nu känns alldeles supertokigt, och dessutom ska jag göra det ensam.

 

Nåväl, jag må vara rätt skräckslagen just nu, men jag kommer aldrig att ångra att jag gjorde det.