Open up

Ska man ha en helg med Louise så vet man att man ska ha en bra helg. Och en bra helg blev det sannerligen. Ingen av oss bor i vårt hemland, men ändå är det henne jag träffat mest av "de gamla" sen jag flyttade hit. Jag satt och var lite konfunderad över detta faktum, men Ylva sa det uppenbara. Louise är den som förstår. Och så är det. Louise är den som faktiskt förstår hur det är att hamna i ett helt nytt land där man inte känner någon. Ingenting är som vanligt och man kan inte gå hem efter en jobbig dag och bli kliad på ryggen av mamma. Man är ensam.
Många tror att det bara är kul och spännande att flytta. Det är det inte alls. Så många gånger man gråtit av hopplöshet och det enda man vill göra är att åka hem. Det var varit dagar då jag inte har haft ork att göra något alls. Hemlängtan tar över. Det går upp och ner hela tiden. I början var det allra värst. Vissa dagar ville jag inte alls vara kvar här. Inte det minsta. Det är inte lätt att veta att man måste få tag på en lägenhet inom tre dagar för att inte stå utan rum. Det är inte lätt att inse att man kommer förlora jobbet. Det är inte lätt att samtidigt som man tänker på de punkterna så måste man städa, tvätta, laga mat, handla, spara pengar, ta tid till alla därhemma. Gör man det inte själv så blir det inte gjort. Ingen annan finns där att göra det åt en.
Om jag inte hade haft Ylva med mig så hade jag med största sannolikhet åkt hem för längesen. Vi drar upp varandra. Jag behöver henne. Hon förstår. Louise förstår. Andra kan bara föreställa sig.

Kommentarer
Postat av: Loik

Jag förstår verkligen och livet är aldrig bara en dans på rosor MEN räknade ju med massivt glädje-inlägg efter att jag har varit och frälst ditt liv. haaha

2013-03-12 @ 23:17:45
URL: http://envanliglouise.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0