Det är en speciell känsla när man åker upp för rulltrappan till andra våningen på jobbet innan butiken har öppnat. Där har jag mitt rike, alldeles för mig själv. Jag bestämmer hur jag ska jobba och i vilken ordning jag vill göra allt. På mitt sätt. Och igår gjorde jag det för sista gången. Trots att jag tycker att replan (när man fyller på storlekarna som saknas i butiken) är bland det tråkigaste, så är det ändå lite mysigt att stå där i lugn och ro och byta galgar. Jag kommer nog sakna det.

Det är en sorgsen stämning på jobbet. En del har redan förflyttats till sina nya butiker, andra är kvar ett tag till och resten, jag är en del av resten, jobbar fram till stängning nästa vecka och sen inget mer. Man tar ständigt avsked av kollegor och många är upprörda över hur huvudkontoret har skött sig. På samma gång så trivs jag bättre än någonsin. Man connectar mer med alla och butiken är lugn så det finns tid att springa omkring och vara töntig med Saul. Mer sorg och mer glädje på samma gång.