Halvt död efter en natt med alldeles för lite sömn stod jag i duschen. Så hör jag hur någon ropar på mig utanför dörren. Min första tanke är: nu har jag en kissnödig roomie. Men icke då. Istället för att fråga om toa så frågade hon om jag vill ha ägg. Senare fick jag samma fråga angående gröt. Jag insåg att jag hade ännu en såndär mysig frukost framför mig, som vi har haft de senaste dagarna.

Ibland börjar jag fundera lite. Är det så att om man bara anstränger sig ordentligt och hittar en bra rutin så kan man bo med vem som helst? Eller har jag bara haft extrem tur att hamna här, där två av tre var främlingar innan dom satte foten i lägenheten, och trivs som en jordgubbe i landet? För här bor jag, med tre andra tjejer som inspirerar varandra till att testa nya saker och nå sina mål. Jag tror att fler skulle behöva bo lite som jag. I ett litet kollektiv med peppande och positiv enegri där man kan göra lite som man vill utan att bli ifrågasatt.

Här har vi resultatet av Louises matrevolution. Gott, bra och nyttigt.