By my side

För ett otränat öga skulle detta kunna vara före- och efterbilder. Men så är det icke. Detta är Felicias högra och vänstra biceps. Båda i spänt läge. Man skulle kunna tro att jag känner extrem dödsångest över denna osymetri, men faktum är att jag är glad. Detta, mina vänner, är den första synliga muskeln på min kropp. Att det skulle ta mig 19 år att komma hit. Det är inte träning. Det är inte dans. Det är jobb. Så den som tror att det jag gör på dagarna är chilla runt i butiken får gärna komma och känna på min vänstra arm a.k.a. Hulkarmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0