This is it

Det känns lite som att jag har hittat hem. Jag har nämligen hittat min plats i välgörenhetsfaktorn. Att jag på något sätt vill bidra till något har jag känt i många år. Mitt problem har bara varit att veta vad jag vill rikta in mig på i denna djungel av organisationer. Det är så många delar som behöver stöd. Mänskliga rättigheter. Fattigdom. Föräldralösa barn. Utrotningshotade djur. Global miljöförstöring. Livshotande sjukdomar.
I grund och botten handlar alla kategorier egentligen om att rädda liv, i alla dess slag. Det gäller bara att bestämma sig för vad det är man tror mest på. För mig är det mänskliga rättigheter. För mig är det viktigt att alla har lika värde, behandlas lika och framförallt: alla ska få rätten att vara sig själva utan att på något sätt diskrimineras. Ingen ska utsättas för trafficking. Ingen ska dömas utan en rättsligt korrekt rättegång. Ingen ska könsstympas. Ingen ska dömas till döden. Ingen ska utsättas för tortyr. Ingen ska stenas. Ingen ska splittras från sin familj.
En liten dröm som har börjat gro inom mig är att när jag väl är klar med min universitetsutbildning få jobba ihop med Amnesty inom marknadsföring eller någon sorts projektplanering. Det skulle vara fantastiskt om det jag kan, det jag är bra på, skulle göra skillnad. Det, mina vänner, det är mitt långsiktiga mål. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0