För ganska så exakt tretton år sedan så hade jag precis kommit hem till farmor och farfar efter att ha varit uppe på berget och kikat på den, för en knapp sjuåring, enorma brasan. Jag stod i deras vardagsrum med telefonen i handen och kunde inte sluta hoppa på stället. Upp och ner. Upp och ner. I andra änden av luren var min pappa som berättade att det nu fanns en Melina. En alldeles riktig lillasyster. Som jag hade väntat på henne.

Att hon fyller tonåring ger mig åldersnoja. Att jag inte kan krama henne gör ont i hjärtat. Men mest av allt är jag bara fylld av kärlek.