Två gånger idag har hjärtat dunkat tre gånger snabbare än vanligt. I panik.

1. Påväg till Skara finns det en sträcka som av någon konstig anledning inte har samma hastighetsgräns som resten av vägen. Därför är det lätt att man glider fram lite snabbare än man får. Det är inget man tänker på. Det bara händer. Och där står polisen mitt i vägen och vinkar in mig. Tankarna börjar snurra. Happ, det var det. I ett halvår höll det. Men nu ryker kortet. En mycket virrig och nervös tjej vevar ner rutan. Körkorts- och nylterhetskontroll. Sen fick jag åka. LÄTTNAD! 

2. Elin, som vi hyr rummet av i London, skrev till mig. "Ändrade planer, ni är välkomna den 25e istället!". Och våra flygbiljetter är bokade den 24e. Än en gång snurrade det i huvudet. Skulle vi försöka boka om? Ta in på hostel? Hitta någonannanstans att bo första natten? Kaos. Men riktigt så illa var det inte, inte illa alls faktiskt. Det var nämligen inte boendet som hade planerats om, utan vårt möte med en Starbuckschef som kanske kan ge oss finfina jobb. Jag antar att ni förstår hur snabbt humöret svängde där -från total panik och irritation till lycka och pirrighet!

Så imorgon hoppas jag att jag slipper bli rädd och bara får glada besked!