I sann Rachel-anda vandrade vi iväg till en/ett (??) laundrette igår för att efter tre veckor äntligen få tvätta. Vi hade båda kommit till det stadiet då alla bekväma trosor låg i tvättpåsen och innehållet i strumplådan nästan var obefintligt. Processen var betydligt svårare än vad jag tänkt mig. Till att börja med så var man tvungen att betala med jämna mynt. Det är i stort sett inga butiker som växlar. Så när vi tillslut hade fått ihop till våra mynt så kom nästa steg - hur man sätter igång maskinerna. Det stod klart och tydligt att man skulle välja temperatur på vattnet. Cold, warm eller hot. Inga celcius här inte! En snäll farbror visade tålmodigt hur det gick till, och nu har vi fortfarande tvätt hängandes i hela lägenheten (tvättställ, bord, dörrar, fotöljer) som aldrig tycks vilja torka.

Det var en spännande upplevelse att se hur det funkar på riktigt. Men som tur är så är vår egen tvättmaskin lagad nu. Tack!