Först är hösten fin med alla vackra färger som klär in träden, solen lyser och man kan riktigt njuta av höstfina dagar. Sen försvinner löven och träden blir bara bruna och nakna. Solen syns allt mer sällan och man bara väntar på att slasket ska komma som pricken över i. Så känns det för mig. När november kommer intågande så blir allt bara så jobbigt. All min ork försvinner. Dom senaste åren har jag räddat mig själv med att ligga i ett solarium och drömma mig bort att jag ligger på en vit strand. Och brännan förstärker ju illisionen! Men i år får jag klara mig utan det. Det som får rädda mig den här hösten är istället levande ljus. I mängder. Varje morgon tänder jag ljusen på bordet när jag äter frukost. Det får mig att tänka på julen och det blir bara mycket mysigare och ger mig mer energi!
Så i självhjälpstecken så tänker jag gosa in mig i mitt berg av kuddar och läsa klart Allanboken. Med sjutton ljus i rummet.