Jag sitter i fotöljen och mår väl inte så jättebra. Beger mig nog snart till sängen igen och sover en stund till. Tröttheten är kvar, precis som hostandet, men för första gången på nästan en vecka så har jag inte ont i halsen. Jag hoppas i alla fall att den här dumma förkylningen kan lämna mig ifred snart. Det hade jag uppskattat.
Men skönt är det att faktiskt kunna sova hur länge jag vill och kunna ta igen alla timmar jag har missat den senaste månaden.
Godnatt!

Och grattis på min älskade mamma!