Det ser ut som ett bombnedslag utanför min dörr nu. Och jag får inte gå ut ur mitt rum, för då kommer jag få in damm/färg/annan skit. Pappa klagar på att det är ett evighetsprojekt för det ska tapetseras, golvet ska tydligen bytas ut, taket ska målas och lister och dörrar likaså, ny garderob ska upp och säkert massa mer grejor. Jag kanske borde hjälpa till... Och det hade jag gjort om jag hade fattat grejen med det! Jag tyckte faktiskt att det var snyggt redan innan. Men det är ju inte jag som bestämmer...
Dessutom har dom utsett mitt rum till någon slags avlastningscentral där tvätten som ska strykas, lampor och kassar med kläder som vi hade i hallen får ta plats. Och detta bara för att jag råkade befinna mig i Larv vid själva avlastningstillfället.
Nej, nu ska jag inte klaga mer. Ni fattar redan att jag tycker det är dåligt. Istället ska jag dejta min gitarr.