När alarmet gick igång 5.30 i morse var jag inte glad. Däremot var jag inte så trött som jag trodde att jag skulle vara! Igår fick jag nämligen det förvånadsvärda beskedet att vi visst skulle till skolan idag, för att ha marknadsföringsprat och teater. (Dom två lärarna jag enligt schemat skulle ha hela dagen är på semester så jag såg ännu en dags ledighet framför mig!)
Busschauffören verkade minst lika förvånad som jag över att jag skulle med bussen! Trots att jag stod utanför dörren så började han att åka, men sen såg han mig. Ni skulle sett hans min! Hahah, jag måste ha varit väldigt lik ett ufo eller något...
Bussresan hem var också ganska konstig. Det var jag och treans fyra manliga representater ombord. Dom sjöng. Vi var gamla. Tomas bet mig i handen. Vilken tur att jag förlåter honom för det!