Vliken teaterlektion alltså! Inte trodde jag att 2,5 timme kunde gå så fort. Jag skrattade så jag grät, och jag berördes så jag grät. Och mitt i en massa fnittrande får vi se en riktig kyss på scenen. Härligt att se tycker jag!
Nu har jag minsann lugnat ner mig och inväntar min familj. Så fort min hylla sitter på väggen ska vi hem till Falköping, och det känns riktigt konstigt. Hem fast ändå inte. Hem på det allra riktigaste sättet vore att vara i mitt gamla rum hemma, och inte i det nya. Men så trivs jag faktiskt väldigt bra både här och i det nya rummet i Falköping. Och så ska jag krama Melina i en evighet.


Apdålig bild, men var rädd att en MV:are skulle sticka ut huvudet och dryga sig. Tyckte i alla fall att Johan, som Lisa har döpt honom till, är ganska söt.