But I say nothing

Känns som en evighet sen jag skrev sist, men det gör mig ingenting för jag har haft en hel del för mig.
~ Dagen jag väntat på i ett år har flugit förbi
~ Mina kompisar, min pojkvän och min familj är söta
~ Dagnys var trångt och Hoffmaestro var galna
~ Daniel är nog snäppet galnare
~ Inte lika mycket plugg har blivit av som det var nödvändigt
~ Denna veckan blir spännande

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Såg detta på fröken Troslunds blogg, och helt fel är det ju inte att ägna några minuter åt att göra ett inlägg för livet.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

UNICEF/Pelle Bergström


Ingen segrar

Igår kväll hände något världsskälvande. Min moder, som inte ens vill tänka Felicia och alkohol i samma mening, fyllde mitt glas med champange! En fjärdedel av min släkt var här för att fira mig lite i förskott så då tänkte väl hon att det var dags att ta det stora steget. Jag har fortfarande lite förvåning kvar i ansiktet.
Dessutom kom hon in till mig i morse för ett allvarligt snack. Hon tyckte att det var dags för mig att ta ställning till det här med organdonationer. Jag tror att hon blev lättad när jag berättade att jag är helt för det så vi ska fylla i papper nästa vecka.
Jag börjar bli vuxen, och mamma verkar vänja sig vid tanken.

Kladdkaka



Denna fantastiska människa bredvid mig är något alldeles extra. Vad som än händer finns hon alltid där och jag älskar henne hur mycket som helst. Och hon fyller 18 idag. Mäktigt.

Säg oss varför du kommit hit

Från och med igår fick vi teatrare se varandra på ett helt nytt sätt. Teaterlektionen gick ut på kontaktimprovisation där vi skulle glida ner på varandra och åla runt på golvet. Roligt, men konstigt. En danslektion på det gör att jag idag har blåmärken på knäna och ont lite överallt.
Trots min värk så kommer det här bli en bra dag. Rollerna till slutproduktionen sätts idag! Spännande, spännande, spännande. Vi får dock inte reda på dom än, utan det vår vänta någon vecka till. Men jag är taggad!


I'll be there for you

Igår slog det mig
Chandler - Sterner
Ross - Dan
Joey - Emanuel
Rachel - Lisa
Phoebe - Michelle
Monica - Jag (bröllopsnörderiet är dock Lisas)


Where are you christmas?

~ Det har bakats lussekatter för fullt
~ Några av dom, pepparkakor och glögg skall förtäras senare ikväll
~ En tredjedel av Michelles julkalender är avklarad
~ Huset har fyllts med adventsstjärnor
~ Jag myser framför Grinchen
Kort sagt så har min nedräkning till jul börjat idag.

The type I fall for

~ Jag skrev nästan klart två inlägg som jag blev missnöjd med och tog bort istället
~ Istället för "skrev" så blev det "skrivde" innan jag kom på mig själv
~ Körskolan vill inte att jag ska ha körkort
~ Badrummet inväntar städning av tant Felicia
~ Jag ska pussa en tandställningslös Daniel idag
~ Jobbjobbjobb
~ Funderar på den optimala tiden för pepparkakshus
~ Istället för att festa ihjäl mig på 200-dagars så ska jag tvätta till tusen
~ Idag ska jag plöja klart andra säsongen av Vänner


Surf through the crowd

Nu har jag fem timmar på mig att mentalt förbereda mig inför kvällen. Och en timmes övning för att få hänget att funka så jag inte är för tidig. Men annars är jag riktigt taggad inför dansuppvisningen ikväll! Dessutom ska jag gå omkring på stan innan och skaffa lite julkänsla. I like.

If it's not forever

Letade runt en massa på youtube innan jag hittade det jag letade efter. En film från mitt bästa konsertminne från Peace And Love i somras. Jag trodde inte att någon hade fått med allt han säger i början eftersom det inte verkade vara någon särskilt spännande låt. Men när introt börjar... Det pirrar fortfarande i magen när jag ser det. Det gör mig inte precis mindre taggad på att åka nästa år igen! Men det får vänta tills fler band är bokade.


Ja, filmen i sig är ju inte den bästa jag har sett, men försnacket och allas totala förvånad när "låten som inte är så känd" börjar väger upp resten!

Flyger iväg

Idag börjar jag min resa mot jul. Om bara en liten stund så kommer moster och kusin att hämta mig för att bila iväg mot den mysigaste julmarknaden jag vet. Mitt ute i ingenstans så finns det ett litet gammaldags hus där Boutique Violen håller till en gång om året. Glögg, pepparkakor och fina julkransar. Och jag har längtat ett helt år på just den här marknaden. Låt julkänslan ta över!

If I could

Jag kommer aldrig få körkort. Först tänkte jag ta det precis när jag hade fyllt år. Sen fick jag inte min först körlektion förän ungefär en månad innan. Jag hade den lektionen och fick inte nästa tid förän idag, två veckor senare. Läraren ringer och väcker mig i min tillfriskingssömn och säger att hon måste hem för vård av sjukt barn = ingen lektion. Nästa lediga tid är samtidigt som nationella imorgon vilket inte är ett alternativ. Så jag fick ta den första tiden hon hade efter det. 6 december var det. Fyra dagar innan jag fyller år. Härligt.
Nu ska jag fortsätta med min sömn någon timme till.

Please beware you can start up a fire

Nu sitter jag här med ett i-landsproblem som faktiskt är ganska stort för mig. Jag har två olika resealternativ under påsken och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Alternativ nr 1: Vi som umgicks mest under Spanienutbytet i våras planerar att åka till Villanueva och hälsa på våra söta kompisar där och dessutom ta en sväng förbi Madrid. Väldigt lockande, inte sant? Denna resa får jag i så fall betala själv. Med tanke på den kommande studenten så får det ju inte kosta alldeles för mycket. Men om jag åker dit så blir det garanterat ett härligt äventyr!

Alternativ nr 2: Jag åker till Österrike som erbjuder världens bästa skidåkning med familjen. Har varit så extremt skidsugen det senaste och skulle vara underbart att åka iväg just dit! Problemet för tillfället är att vi antagligen har sista produktionshelgen då familjen hade tänkt åka, så pappa försöker febrilt komma på någon bra lösning på detta. Antagligen blir det flygresa ner dit för mig två dagar senare.

Hur kan man säga nej till något av det där?! Nej, jag har minsann en hel del tänkande framför mig...

Alla följer dina spår

Sängen står knappt två meter från mig och lockar något fruktansvärt. Bara få lägga sig och äntligen få stänga ögonen. Efter en skoldag där jag har haft min näst sista idrottslektion någonsin och lärt mig att vi svenskar inte gillar utopiska reklamfilmer så tog jag och Lisa bussen till Skövde. Där väntade två butiker med balklänningar! Mysigt var det minsann, men något riktigt bra hittade jag inte så håller tummarna för tanten i Falköping. Kvällen bjöd även på en gymnasiemässa där vi gick omkring i våra vackra estettröjor och delade ut lappar till allt möjligt folk. En bra dga tycker jag.

Mer än ord

Först är hösten fin med alla vackra färger som klär in träden, solen lyser och man kan riktigt njuta av höstfina dagar. Sen försvinner löven och träden blir bara bruna och nakna. Solen syns allt mer sällan och man bara väntar på att slasket ska komma som pricken över i. Så känns det för mig. När november kommer intågande så blir allt bara så jobbigt. All min ork försvinner. Dom senaste åren har jag räddat mig själv med att ligga i ett solarium och drömma mig bort att jag ligger på en vit strand. Och brännan förstärker ju illisionen! Men i år får jag klara mig utan det. Det som får rädda mig den här hösten är istället levande ljus. I mängder. Varje morgon tänder jag ljusen på bordet när jag äter frukost. Det får mig att tänka på julen och det blir bara mycket mysigare och ger mig mer energi!
Så i självhjälpstecken så tänker jag gosa in mig i mitt berg av kuddar och läsa klart Allanboken. Med sjutton ljus i rummet.



Silver Ecstasy

En trött och nydansad tjej sitter på golvet och lyssnar på en bra låt.
Jag blir lite orolig när jag börjar tappa räkningen på stegen. Om några veckor är det uppvisning så jag längtar verkligen tills på torsdag när jag får fräscha upp allt igen! Vill verkligen inte stå där på scenen och fortsätta med mina steg åt ena sidan medans alla helt plötsligt börjar snurra åt andra hållet. Det vore ju pinsamt. Så jag tror att det är dags att lämna hemmaträningen åt sidan, låta det sjunka in och sen vänta några dagar.

Hos dig är jag underbar

Ett år. Jag har lite svårt att föreställa mig det. För mig är det stort. För ett år sedan så kom jag på mig själv med att gå omkring på Ica och le som ett fån för mig själv. Vilket jag gör nu också. Dessutom satt jag samma dag på Lilla Blå med Jossan och berättade fnittrande om en underbar kille som jag hade kärat ner mig i.
Jag kan inte förstå att det redan har gått ett år. Det har gått så fort, samtidigt som det känns som att han alltid har varit där. Min fina Daniel.

Jag älskar dig, det var väl mest det jag ville säga<3

You're gonna catch a cold

Nu börjar ögonen ge vika. De senaste kvällarna har jag varit tröttare än vanligt och det får mörkret skulden för. Just idag är det ännu värre för jag har inte fått så många timmars sömn som jag hade behövt. Det är inte lätt att sova när man har en konstant hostande Daniel bredvid sig. Fast det var det värt!
Jag är inte tillräckligt stark för att motstå frestelsen av att lägga mig i soffan och låta ögonlocken få vila en liten stund. Godnatt.

Chokladbollar

Min vän Josefine Andersson är en mycket härlig filur som jag inte träffar tillräckligt ofta, men när jag väl gör det så kan vi tjöta på i timmar. Helst på Lilla Blå. Som idag. Det var en väldigt bra dag. Det var väl mest det jag ville säga. Puss på henne!

Inte sån jag är

Vad gör man när inte ens Weideskog räcker till?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0