Häromdagen var vi på terminstartens peprally med höga förväntingar. Dumt nog förväntade vi oss ett rally med en massa pepp. Det som istället hände var att vi satt på en läktare när de ropade ut i högtalarna "Here is the swimming team" och så gick de i tystnad ut på planen. "And here is the gymnastics team" och så kom även de ut. Det var inte alls det där peppande, superamerikanska som vi har förväntat oss. Därför tog vi tag i saken igår kväll. Vi gick på basketmatch. Där satt vi och hejade på våra Blugolds, fascinerades av småbarn som dansade och avundades cheerleaders (detta att en tjej lyftes upp i en brygga i luften samtidigt som en annan tjej står på hennes mage?). Till vår förtjusning så vann vårt universitet mot de andra och vi gick nöjda hem med lätt träsmak, samt med insikten om att det är dags för mig att införskaffa mig en UWEC-hoodie.

Det är inte ofta, men ibland händer det. Man blir nervös inför en skoldag. Oftast är det för att något speciellt ska hända den dagen, kanske ska man presentera det där lilla projektet man spenderat en hel termin på eller så kanske man vet att dagen börjar med att man ska stå mitt på en scen framför halva skolan. Idag var jag riktigt nervös. Det jag skulle göra var att gå till ett klassrum, sätta mig på en stol och lyssna. Repetera två gånger. Det kan låta banalt, men det var trots allt min sista första skoldag. Det är något nostaligskt med den känslan. Man vet inte riktigt vart man ska gå, vilken stol ska man välja, hur mycket ska man prata med de andra, vad som förväntas av en. Jag har en väldigt varierande kompott känslor kopplade till sådana dagar. Det är så otroligt obehagligt att hoppa ut för den där lilla klippan för att sedan se vart man hamnar, samtidigt som jag älskar att lägga fram ett alldeles nytt block och skriva kursens namn överst på första sidan. Känslan av att sitta i ett klassrum och för första gången gå igenom allt jag kommer att få lära mig under dessa månader gör mig alldeles pirrig i hela magen. Det blir en termin av ett helt annorlunda sätt att lära sig och lära ut på, men ack så spännande!

 

Om jag skulle delta i Jeopardy när jag kommer hem önskar jag dessa ämnen, för det är de jag kommer att kunna allra mest om

~ Macroeconomics/Nationalekonomi

~ Women and economic development

~ Rhetorics and society

~ Public relations

~ Managing global organizations

Ja, jo, jag får väl erkänna att mitt förra inlägg inte var superpositivt och att tystnaden sedan dess kan vara oroväckande, men tvärtom! Dessa dagar har varit riktigt intensiva. Info, info, drinkar, info, bowling, info, info, info. Efter att lite kurskrångel har löst sig så börjar jag bli riktigt taggad inför nästa vecka, men allt vad det innebär.

 

För ett par dagar sedan lämnade jag den tillfälliga värdfamiljen för att flytta in hos Megan. I ett litet rum. I en korridor. På ett campus som får Växjö att tina bort. Visserligen har vi bara spenderat ungefär 20 långa minuter vaken tid tillsammans, så att säga att jag anpassat mig bra till korridorslivet kan vara lite obefogat. Dock tror jag att det kommer att bli riktigt bra här, och jag har äntligen fått upp lite grejer så att det börjar kännas som mitt.

Dock, och det är ett enormt dock, så verkar skolan vara smått fantastisk.

Sådär. Nu sitter jag med alla andra som har resfeber. Snart dags att sätta mig på det där första planet till Amsterdam innan jag på riktigt är påväg till Wisconsin. Hejdå Sverige!

Det är typiskt mig. Så otroligt typiskt mig. Varje gång jag bosätter mig på annan plats så föreställer jag mig hur jag ska födas på nytt till en alldeles överljuvlig människa. Denna gång kan det vara ett personligt rekord i antal personligheter och egenskaper jag ska besitta. Hyser stora misstankar om att det råkar vara så att kombinationen 2015 och flytt överbelastar mitt rationella tänkande. De personer som beskrivs nedan är uppenbarligen mina framtida jag under de kommande fyra månaderna.

 

~Übersociala Felicia

Denna person är högst aktiv i alla sociala forum. Detta inkluderar att bli vän med varenda person hon möter och umgås och skapadedärgalnaminnenajagkommerälskanärjagäråttiohahahahkommerduihåg??, samtidigt som hon ständigt kommer spendera timmar varje dag på FaceTime och Instagram för att dela med sig av dedärgalnaminnenajagkommerälskanärjagäråttiohahahahajagkommerihåg!! Dessa uppdateringar kommer självklart även att kompletteras med ett aktivt skrivande i denna blogg.

 

~Fitnessgurun Felicia

Detta är den mest återkommande figuren av de alla och det säger väl sig självt? Klart att en i ett kök som delas med ca. 630 pers (den siffran är fullt seriös) slänger ihop sallader och lagar all mat själv. Ingen köpmat här inte! Dagarna börjar alltid med en kopp citronvatten följt av en lång och härlig powerwalk i -20 grader (även denna lika seriös) för att följas upp av ordentliga gympass i det gym byggnaden har. Inom väldigt kort framtid kommer denna människa ha blodvärden så fantastiska att elitidrottarna svimmar av avund.

 

~Studietalangen Felicia

Men jooodå! Även fast schemat redan är fullspäckat av sociala fitnessaktiviteter så kommer flera timmar om dagen att spenderas i skolans bibliotek där hon tillslut blir så fullärd inom de ämnen hon läser att det uppstår en enorm köbildning kring hennes bord för hjälp. Där sitter hon som en öppen bok och delar med sig av all kunskap inom nationalekonomi och kvinnors ekonomiska utveckling. Dessutom extraknäcker hon som livscoach.

 

Jag kan då inte se hur detta inte skulle bli verklighet.

 

Så, grejen är väl såhär: om mindre än två veckor så kommer att jag sätta mig på ett plan för att förverkliga det äventyr som började för ganska så exakt ett år sedan. Tanken med skrivandet är nog dels för att familj och dylikt ska få veta vad jag egentligen håller på med, och dels för min egen skull. Jag misstänker att jag kommer vara så slut av intryck i slutändan att det enda jag kommer att komma ihåg är vem jag bodde med.

 

Det som då hände i januari förra året var att jag, efter en otroligt komplex och förvirrad tid av ansökningar, fick ett litet mail från mitt universitet som sa "Hej du har kommit in på University of Wisconsin- Eau Claire och kommer ha en apbra utbytestermin där om ett år hejdå!". Jag ska alltså spendera hela vårterminen i USA med allt vad ett alldeles Pitch Perfect/Legally Blonde stereotypt collage innebär; dela rum i korridor med oklar person, skriva finals, uppleva spring break, heja på vårt amerikanska fotbollslag med en skumvante och skrika "GOOOO BLUGOLD!!!!!". 

 

Jag kan inte garantera att uppdateringsfrekvensen kommer att vara så regelbunden ett sånt planerande kontrollfreak som jag förväntas generera, inte heller att allting alltid kommer att vara på topp. Jag ska ju trots allt göra något som för mig just nu känns alldeles supertokigt, och dessutom ska jag göra det ensam.

 

Nåväl, jag må vara rätt skräckslagen just nu, men jag kommer aldrig att ångra att jag gjorde det.