Om det händer dramatiska saker i drömmar så brukar jag ha svårt att släppa det. I natt hade jag precis en såndär dröm. Känslan sitter kvar och den vägrar släppa. Först träffar jag Sterner som är jättesur av någon anledning och inte ens tittar på mig. För att göra honom gladare så ger jag honom en kram, men han kastar iväg mig. Då går jag ledsen därifrån. Sen träffar jag Daniel som tröstar mig. Låter bra, eller hur? Men lyckan är kort, för det är någon liten skitsak, som jag inte kommer ihåg vad det var, som vi tycker olika om. Det slutar med att vi bråkar vi också. Han åker hem och jag ligger på golvet och storgråter. När jag väl vaknade och fattade vad jag hade drömt så började jag gråta igen och kunde inte somna om på ganska länge. Och nu gråter jag nästan med. Kan jag fatta att jag drömde eller?!

Långsamma djupa andetag nu, Felicia! Det är svårt för mig att få kontroll över mig själv just nu. Jag vill bara hoppa upp och skrika så högt jag kan. Det tänker jag dock inte göra. Dels för att min hals inte är med mig och för att folk inte ska missta mig för en fjortis. MEN jag såg nyss min amerikanska mans (ledsen Daniel, men jag har faktiskt en man där borta också och det har varit så långt innan jag träffade dig) turnéschema och jag svimmar nog snart. Han ska till Europa!!! Det närmaste Sverige han kommer är Tyskland, men ändå!! Det är helt sjukt hur gärna jag vill höra honom på riktigt.
*ding*
Det var ljudet av när en biljett hamnade överst på min önskelista!

Jag vaknade till Ellen DeGeneres Show förut och såg detta. Älskar när kända människor vågar bjuda på sig själva och vara roliga! Made my day!

Things are gonna get back the way they were. They have to.

Nu ska jag snart hitta en väska åt alla mina grejor för att sen bege mig upp till ett visst helvete på berget. I detta helvete bor min kära väninna Gittan. När vi känner oss redo, och Daniel har trummat klart så bilar vi iväg till Skara. Det känns som att det kommer bli ganska nice, och jag brukar ju ha rätt! Dessutom har pappa hittat min kamera som har varit på vift i säkert ett halvår, så det är mycket möjligt att den får hänga med.


<3

Jag börjar bli lite nervös för dansen nu. Jag och Sarah har övat och övat i skolan flera gånger och vi kommer öva massa mer ikväll innan vi ska ha uppvisningen, men jag tycker ändå att det är nervöst. Usch usch usch! Jag kan ju alla steg, men jag är mest rädd för att jag inte synkar med dom andra eller får blackout.
Nej, nu bestämmer jag mig för att det kommer gå bra!

Nu är det så att jag satte mig här och hade något intressant att skriva om. Men nu är det borta...
Det kan ha något att göra med att jag ska baka bullar nu.
Eller att vi dukade till lärarnas julbord på Richards lektion.
Eller att vi har dansuppvisning imorn och har övat tusen mycket idag.
Eller att jag har läxor.
Eller att jag fyller år på fredag.
Eller att bajsbussarna ändras på måndag.
Men jag kan inte komma på vad det var jag skulle skriva om. Det kanske kommer senare!

Hahah det här med bloggandet går visst bara utför för mig! Men eftersom jag bloggar för min egen skull och för att jag tycker att det är roligt, så bryr jag mig inte sådär jättemycket. Det är så skönt att få skriva av sig lite. Om jag har några läsare eller inte påverkar inte det, men deklart att det är roligt när man ser att folk tycker om att läsa om det man skriver. Så, många läsare= bra, men inte så viktigt.

Nu måste jag göra det jag borde börjat med för längesen. Spanska.