Ingen segrar

Igår kväll hände något världsskälvande. Min moder, som inte ens vill tänka Felicia och alkohol i samma mening, fyllde mitt glas med champange! En fjärdedel av min släkt var här för att fira mig lite i förskott så då tänkte väl hon att det var dags att ta det stora steget. Jag har fortfarande lite förvåning kvar i ansiktet.
Dessutom kom hon in till mig i morse för ett allvarligt snack. Hon tyckte att det var dags för mig att ta ställning till det här med organdonationer. Jag tror att hon blev lättad när jag berättade att jag är helt för det så vi ska fylla i papper nästa vecka.
Jag börjar bli vuxen, och mamma verkar vänja sig vid tanken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0