Never standing still
Jag tänker tillbaka på hur jag var för ett år sen. En helt annan människa än vad jag är idag. Det är så mycket som kan hända på ett år, och allt jag varit med om har format och utvecklat ett nytt jag. Starkare. Och bättre, enligt mig.
Då bodde jag i en stor och härlig trea med min bästa vän. Hade någon sagt till mig att jag skulle tillbringa hela sommaren på ett vandrarhem där folk kommer och går som dom vill så hade jag bara skrattat. Och hade någon berättat för mig att jag skulle välja att flytta från det vandrarhemmet till London och dela ett enda rum med två andra, där enda chansen till egen säng är att paxa den lilla bäddsoffan, så hade jag bara skrattat ännu mer. Det skulle jag aldrig klara av. Men så är jag här. Och trivs hur bra som helst.
Jag har insett att även om man gråter tills man inte kan andas och det känns som att hela världen försvinner under fötterna, så är det inte så för all framtid. Det går över. Och när det gör det så märker man hur mycket gott det trots allt förde med sig. Möjligheterna är där precis framför en. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Bra och dåliga. Att ångra saker jag gjort har jag lagt av med. Ånger hjälper inte. Istället tar jag konsekvenserna och går vidare. Mycket bättre.
Jag vet nu hur mycket jag klarar av på egen hand och jag vågar ta risker och chansa för att se vad som händer. Tryggheten finns hemma i Falköping och jag vet att den finns kvar där när jag kommer tillbaka. Mina vuxenpoäng har skjutits i höjden. Först och främst med körkort, men mest när jag bokade biljetten hit. Här har jag skaffat allt från jobb och lägenhet till bankkonto och försäkringsnummer helt själv. Det känns bra när kollegor och kunder förvånas över allt jag hunnit göra med tanke på min ålder. Och jag suger åt mig av deras beröm.
Kort och gott har det varit det mest händelserika och fantastiska året av alla mina nittion.
Duddeli
- I want to kiss you
- Well, I don't kiss guys I don't know
- I'm going to kiss you anyway
- No, you're not
- Please
- No
Och så förlänger ni den konversationen en bit. Där har ni min utekväll. Andra gången på Mahiki. Andra gången detta händer. Jag vet inte riktigt vad det är med Mahikikillarna, men av någon anledning så ska dom försöka övertala mig att kyssa dom. Charmigt. Så lätt får man mig inte.
Annars var kvällen extremt bra. Vi drog igång dansgolvet, killarna tävlade om vem som kunde bjuda på mest skattkistedrinkar och alla var bara glada. Lite halvjobbigt att gå iväg till jobbet imorse, men min kropp klarar det mesta. Tur det.
Paradise
Där jag ska vara
Tänkte bara slinka in och säga att jag har det fantasktiskt här hemma
Down the road
Nobody knows
Där du är
Ett skypesamtal med Louise skapade en rad funderingar över framtiden. Den senaste veckan har jag kommit på att jag kanske inte vill plugga till hösten i alla fall. Jag har så mycket kvar att se innan jag spänner fast mig i Sverige. Det är klart att man kan resa även fast man pluggar och jag kommer trots allt att läsa utomlands en eller två terminer. Men den resan jag har blivit sugen på går inte ihop med högskola. Backpacking i Sydamerika. När jag pratade med Louise om det så blev jag mer och mer exalterad för varje sekund. Machu Pichu. Volontärsarbete med sköldpaddor. Rio De Janeiro. Det vore helt otroligt att ta sig igenom det mesta av den kontinenten. Det är ju inget som är i närheten av hur det är hemma. Kan bara tänka mig hur mycket jag skulle utvecklas under den tiden. Så ja, mina planer för framtiden har pusslats om lite.
En till sak som samtalet ledde till var bokningen av min flygbiljett till Geneve. Inte fy skam det heller!
En till sak som samtalet ledde till var bokningen av min flygbiljett till Geneve. Inte fy skam det heller!
Mahiki
Det tog oss ungefär tre månader, men så äntligen hittade vi stället vi letat efter så länge. En klubb med bra dansmusik. Oftast spelar dom all möjlig musik, men undviker allt i närheten av Rihanna och Nicki Minaj. Någon gång under varje utgång längtar man tillbaka till Husaren där man bara kan köra loss. Så den extas vi hamnar i när vi hör dunket går inte att beskriva. Vi dansade nog mest på hela stället. Kanske inte snyggast, men mest. När sen Avicii, SHM och Lykke Li smög sig in på spellistan så nådde vi toppen.
Sakta men säkert insåg vi också att det var där alla snygga killar har gömt sig när vi har sökt över hela London. Det var allt en liten lättnad när jag äntligen kunde kika på killar som ser bra ut utan tillhörande flickvän. Dom enda snygga jag ser annars är skandinaviska killar som hänger utanför provrummet och väntar på flickvän eller fru. Dock nöjer jag mig med att just kika. Det här med att killar inte ska kunna gå förbi på dansgolvet/baren/korridoren utan att lägga händerna på min midja á la "Ursäkta, jag vill bara komma förbi. Och nu när jag håller om dig så inser du hur underbar jag är och vill följa efter mig hela kvällen." Nej tack, jag klarar mig bra ändå!
Det lär bli mer utekvällar där i alla fall. Men då ska vi inte gå omkring i jeans och converse när alla andra har kortkort och klackar. Pinsamt underdressed var vi.
(Här är det plats för alla bilder jag inte tog med min döda mobil och Emmas antika Nokia)
Frost
Födelsedagen kom och gick. Det enda som egentligen påminnde mig om att jag fyllde år var alla grattisinlägg på Facebook, annars var det som vilken dag som helst. Men på kvällen när Lisa och Frida kom så fick jag en överraskning. Lisa hade fått med sig presenter från min familj, en Tomas Sabo-berlock, ljus och pengar till en tårta. Då var jag en väldigt glad tjej.
Sen dess har dagarna flugit förbi. Vi åt julbord hos Elin och Charlotte, kollade igenom allt på Primark, blev tio år yngre på Winter Wonderland, dansade loss i Notting Hill och bakade julgodis i mängder. Fina dagar har det varit.
Close the curtains
Idag var det äntligen dags att klä upp sig ordentligt för första gången sen vi kom hit. Jag invigde mina blåa skor i annat syfte än att gå in dom och drog på mig en av mina mindejtmedEdWestwickklänningar. Ylva tog den andra dejtklänningen och så var vi redo. Lokalen går inte att beskriva, så fin var den. Där stod vi och hällde i oss varm cider och välkomnade förväntansfulla gäster. Svenskt julbord till förrätt och engelsk julmat till huvudrätt samtidigt som Kalle Anka rullade gång efter gång i bakgrunden. Myspys var det hela kvällen tills vi blev för trötta och godissuget tog över.
Jag måste ladda upp inför morgondagen. Om 20 minuter fyller jag 19 år. I svensk tid. Första gången jag inte får träffa min familj på min födelsedag, och det känns tomt och superkonstigt. Men som tur är så kommer Lisa och Frida hit imorgon så det känns lite okej ändå.
(och om två veckor är jag redan hemma!)
Jag måste ladda upp inför morgondagen. Om 20 minuter fyller jag 19 år. I svensk tid. Första gången jag inte får träffa min familj på min födelsedag, och det känns tomt och superkonstigt. Men som tur är så kommer Lisa och Frida hit imorgon så det känns lite okej ändå.
(och om två veckor är jag redan hemma!)
Break
Mycket har hunnits med de senaste dagarna. Ett julbak i särklass. Nattbio med Breaking Dawn. En finfin cupcake i present av Elin och Charlotte. Tillagning av rödbetssallad till 140 pers. Imorgon väntar julklappshandel och julmiddag med Londonsvenskar.
Kockufust
Det må ha tagit mig flera dagar, men så äntligen lyckades jag dela med mig av bilderna. Ni skulle bara veta vad jag har kämpat. Men men, det var en fin dag i alla fall.
Kärlek
Tjugo dagar kvar.
Go on forever
Min alldeles underbara, älskade, vackra, fantastiska vän blev 19 år idag. (Och ja, det är fortfarande idag här, för både mig och henne.)
Michelle och Felicia á la 14 år. Är vi ens samma varelser?
För övrigt så var jag på min favoritrestaurang förut med en av mina favorittjejer. Ronja Melcker. Tillsammans med tre andra härliga tjejer så åt vi pasta och efterrätt tills vi kunde rulla hem. Mysigt var det. Mysigt blir det imorgon också. Dagen efter det också. Och dagen efter det.
Trivas
Tunnelbanan och bussen ledde idag till Ikea. Trots att vi bestämt oss för att inte äta där så blev det ändå en barnportion med köttbullar var. Det gick ju bara inte att låta bli. Det blev julhandel alltihop. Ljus, juldekorationer och bidrag till vårt stora julbak. Efter en lång promenad med Frida och Basse så gick vi hem och gjorde vår fina adventsljusstake, satte på julmusik och drack julmust. Tro det eller ej, men nu känner vi oss lite hemma i vårt lilla rum.
Just to live
~ Movember går mot sitt slut. Jag och Emma bidrog så gott vi kunde med våra mustacher.
~ Milkshake med Bailey's och Oreos är oslagbart.
~ Den svenska butiken säljer leverpastej och fibergryn. Frukosten är räddad.
~ Min planeringsabstinens är stillad tack vare Londonsvenskars julfest där Ylva och jag ska hjälpa till.
~ Blev introducerad för balsamsmetoden och det lockar något väldigt.
~ H&M på Oxford Circus är det sämsta H&M jag varit på.
~ Min fina Ronja kommer hit om bara två dagar.
~ Jag ska till IKEA med en enda sak på inköpslistan. Ljus.
~ Men främst av allt- förmiddagen den 23 december landar jag i Göteborg och tänker inte lämna landet förrän den 26. Det är det bästa.
