Det är inte ofta, men ibland händer det. Man blir nervös inför en skoldag. Oftast är det för att något speciellt ska hända den dagen, kanske ska man presentera det där lilla projektet man spenderat en hel termin på eller så kanske man vet att dagen börjar med att man ska stå mitt på en scen framför halva skolan. Idag var jag riktigt nervös. Det jag skulle göra var att gå till ett klassrum, sätta mig på en stol och lyssna. Repetera två gånger. Det kan låta banalt, men det var trots allt min sista första skoldag. Det är något nostaligskt med den känslan. Man vet inte riktigt vart man ska gå, vilken stol ska man välja, hur mycket ska man prata med de andra, vad som förväntas av en. Jag har en väldigt varierande kompott känslor kopplade till sådana dagar. Det är så otroligt obehagligt att hoppa ut för den där lilla klippan för att sedan se vart man hamnar, samtidigt som jag älskar att lägga fram ett alldeles nytt block och skriva kursens namn överst på första sidan. Känslan av att sitta i ett klassrum och för första gången gå igenom allt jag kommer att få lära mig under dessa månader gör mig alldeles pirrig i hela magen. Det blir en termin av ett helt annorlunda sätt att lära sig och lära ut på, men ack så spännande!

 

Om jag skulle delta i Jeopardy när jag kommer hem önskar jag dessa ämnen, för det är de jag kommer att kunna allra mest om

~ Macroeconomics/Nationalekonomi

~ Women and economic development

~ Rhetorics and society

~ Public relations

~ Managing global organizations