Elsa/Felicia

Så blev det alla hjärtans dag och som bekant så är detta en högtid som firas på ungefär samma nivå som vi firar jul. Candygrams i form av lappar och små söta godishjärtan med "Kiss me" låg i de flesta postboxar. Walmart fylldes med så stora nallar att stjärnvinsterna på Liseberg bleknade i jämförelse. En kompis pappa skickade en hel tårta formad som ett hjärta. Receptionen var överfull av stora buketter röda rosor. Och så hade vi mig. Tjejen som sprang ner i hopp om att det där paketet hade kommit fram. Varje gång var det tomt i boxen. Och så hade vi den där killen som var frustrerad över postens snigelfart. Jag tyckte väl att hans frustration över min tomma box var lite väl överdriven, men när han sen förklarade att han även beställt blommor som uppenbarligen var på vift så blev det hela lite tydligare. Jag hade ju trots allt gått omkring hela dagen och pratat om hur min vän skulle bli överraskad här på samma sätt. Så jag gick ner till receptionen och sa något som säkert måste ha uppfattats som följande: "Jo, men min pojkvän har VISST beställt blommor, han skulle aldrig glömma!". Charmigt. När han sen fått tag på leverantören som faktiskt var helt säker på att blommorna hade kommit fram så gick jag ner till receptionen igen. "Nu har han sagt att de ska vara här. En av de där buketterna är faktiskt MINA. GE MIG!". Mycket riktigt. Där var de. Även fast konversationen inte riktigt gick till sådär så var det så jag kände mig. Som en needy och girig flickvän. Men de får tro vad de vill, för de var de finaste. Den där pojken slutar aldrig att förvåna och överraska mig.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0