Jag har bott med familjen. Jag har bott med min bästa vän. Jag har bott på ett festande vandrarhem. Jag har bott inklämd i ett litet rum med oönskade ljudeffekter ifrån rummet intill. Jag har bott med fina vänner och Peter Pan-utsikt. Jag har bott på en båt. Nu bor jag hos en kattant. Och snart bor jag i en fin lägenhet i stan.

En viss man frågade mig häromdagen hur man klarade av att bo under så primitiva förhållanden som många på skolan faktiskt får göra. Jag berättade då om mina egenupplevda exempel och förklarade att om man verkligen vill vara på en viss plats eller göra en viss grej så kan det faktiskt vara okej att offra vardagslyxen som en egen säng eller att få behålla sin mat i kylskåpet. Man kan vänja sig vid det mesta.

Att vänja sig lär dock inte bli en så stor utmaning för det som väntar. Om ungefär en månad så ska jag tömma det stora garaget som gömmer hela min lägenhet i komprimerat format och istället ta ner det hela vägen till Europas grönaste stad. Lättnadsfaktorerna är många, men detta är utan tvekan den största: jag kommer inte bo hos någon annan, jag kommer bo hos oss. En blandning av Sverige och Finland med en mycket liten, men ändå befintlig, sjöutsikt.