Jag må vara 1034 mil hemifrån, men när jag får ett meddelande om att Luna nu är på sin rätta plats på bryggan så känns det som att saker faller på plats. Det klarnar upp. Sommaren är påväg. Och snart ska jag få ge mig ut på havet igen. Om någon skulle fråga mig efter den mest harmoniska, friluftiga, livsnjutarplatsen så hade jag utan tvekan svarat fören på en segelbåt. Jag älskar att sitta där, gunga fram och tillbaka, det enda man hör är vinden i seglen och vattnet som slår mot skrovet. Det är sådana guldkorn till stunder som jag aldrig kommer att tröttna på.