Så. Då var det klart. Jag har bokat flygbiljett. Jag har sagt upp mig ifrån jobbet. Två veckors jobb. En veckas ledigt.

Det känns lite som när man gör slut i ett förhållande. Man hade det så fantastiskt bra. Man trivdes. Man lärde sig till och med se charmen i att sitta fast i bussen i trafikkaos. Men så hände det något, man kände att nu är det nog. Man ligger på sängen och tycker synd om sig själv. Vill inte lämna det hela. Men så säger man till sig själv att det är nu jag ska leva livet. Jag ska göra allt det där jag inte kunde göra innan. Jag ska göra precis vad jag känner för, när jag känner för det. Leva livet, carpe diem, yolo etc.

Jag kan helt enkelt inte leva i ett monogamt förhållande med London längre. Nu har jag gjort det här och nu är det dags för nästa äventyr. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på min första plan. "Jag stannar i ett halvår, till mars". Men så råkade det vara så att jag förälskade mig i staden och framförallt så dök nya människor upp konstant. Människor som blivit fantastiska vänner. Och hade det inte varit så att den svenska sommaren är fylld av studenter, festivaler och båtfarande så hade jag definitivt stannat tills sommaren är över.

Nu vill jag bara njuta av de här sista veckorna av mitt och Londons vackra förhållande.