Det är nu ett faktum. Jag ska aldrig bo ensam. Inte en chans. För det första så är jag rädd för både mörker och spöken, så jag är ganska lättskrämd. För det andra så hatar jag känslan av ensamhet. Jag tycker att det är skönt att få vara själv ibland, men inte länge och inte på kvällar. För det tredje så blir maten katastrof. Det är nu lördagskväll och jag har precis ätit fil, müsli och leverpastejsmacka. På en lördag. Lördag. Det är ju inte så att jag inte kan laga mat, för det kan jag! Det är bara det att utbudet av maten här hemma var pasta och wokgrönsaker. Jag kände inte för den kombinationen. Att handla var inget alternativ eftersom jag dels var för trött och dels köper mat nästan varje dag. Och så är det inte roligt att laga mat bara till sig själv heller.
Därför kräver jag att jag ständigt har någon att bo med. Punkt.