Jag har märkt ett samband mellan dom flesta jag jobbar hos. Dom är väldigt ensamma. Inte alla såklart, men många. Det var till och med en av dom pratade om hur barnen hade ropat på henne när dom var små, men nu "behövdes hon inte längre". Det gjorde riktigt ont i hjärtat att höra det. Det är klart att man inte är lika beroende av sina föräldrar när man själv är vuxen, men ens föräldrar har ju fortfarande en stor roll i ens liv.
Efter att ha jobbat en vecka nu så har jag kommit fram till att jag ska besöka mina föräldrar så ofta jag bara kan när dom blir gamla! Och så ska jag ta med mina barn så att dom också kan hälsa på dom ofta. Det betyder så mycket för dom gamla.
För min egen del så är det lugnt, för jag har redan ordnat underhållning till mig när jag hamnar på äldreboendet. Jag och Oskar ska nämligen skicka falddermöss till varandra hela dagarna. Otroligt underhållande!