Okej, det är möjligt att jag överdrev mitt tänkande kring jagärsvenskochvikingochklararavallkylaivärlden. Det är också möjligt att jag är så extremt tacksam för att jag lät mig övertalas att ta med michelinjackan trots att den är krånglig att resa med. Den kyla som är här är något helt annat än det jag känt innan. Jag har tänkt litegrann att när kylan når en viss temperatur så känner man inte så stor skillnad efter det, för detkanjuintekännaskallareänhemma. Men jo. Vissa dagar hinner man ta ungefär tre andetag innan man känner att näsborrarna fryser fast och ungefär lika lång tid tar det för håret att bli en isklump om man inte lyckats trycka in allt nyduschat i luvan. Ibland är det så kallt att man riktigt känner hur all fukt lämnar lungorna och man tappar känseln i ansiktet. Dock är det en ganska spännande upptäckt och jag har lärt mig att uppskatta värmen i -5 grader.