Överväldigande

Sitter med min nyaste kompis i knät och så fort jag har skrivit en liten stund så ska hen få ta del av alla bilder och filmer jag har samlat på min under åren. Vännen i fråga heter Asus och skänker trygghet till min familj när jag är borta.
Med två och en halv vecka kvar tills jag åker så försöker jag ta vara på tiden. Det vill säga, träffa så många som möjligt och hinna med dom viktiga pappersdelarna. Nervositeten börjar krypa fram och den senaste tiden har jag börjat inse hur mycket jag kommer sakna familj och vänner. Tur för mig att Ylva finns där och att någon uppfann Skype. Jag har lärt farmor hur det funkar, och nu står mormor på tur.
Nu är jag nästan redo att åka. Men bara nästan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0