Snurrar

Jag gav dig en blomma, lade den försiktigt och omsorgfullt i din hand. Den var det finaste jag hade och jag litade på att du skulle ta hand om den. I början var den färgstark och vacker. Jag insåg att jag hade gjort rätt i att be dig vakta den.
Men tiden gick och blomman förändrades. Den fantastiska färgen försvann och bladen lämnade blomman ett efter ett tills det bara var några få kvar. Om det var vinden som slet med sig dem, eller om det var du som plockade bort dem, det vet jag inte. Men det viktigaste av allt, du var inte försiktig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0