Down the road
Alldels skakig om händerna är jag och trots att det har gått tio minuter så är jag fortfarande andfådd. I god tid gav jag mig ut på Edgwere Road med min lilla resväska och kämpade mig fram bland apelsinskal och fulla människor. Och jag hade varit framme i god tid också, om jag bara hade stått vid rätt hållplats. Men bussen rusade förbi i en väldig fart och efter den rusade jag. 300 m löpning i klackar och maxvikt i handbagage i handen. Precis vad min dygnande och nyduschade kropp behövde. Men nu till det jag egentligen ville komma till- JAG ÄR PÅVÄG! Som tur är är bussen utrustad med wifi. Väldigt passande eftersom mina hörlurar snällt ligger i bagageutrymmet. Men med eller utan hörlurar så ska det bli underbart att komma hem. Det pirrar i magen. För första gången på tre månader ska jag få känna lukten av hemma. Jag tror bara Ylva och Louise verkligen förstår.
Kommentarer
Trackback
