Det finns en grej jag har funderat på några gånger, och på grund av en sak som hände igår kom jag att tänka på det lite extra. Ämnet är Komplimanger Från Okända.
När man är utomlands, oftast runt medelhavet, så är det inte ovanligt att killar och män där överöser tjejer med komplimanger och kallar dom för prinsessor. Ibland kan dom till och med be föräldrarna om att få köpa deras dotter för ett visst antal kameler (jag har dock inte blivit tillfrågad för försäljning eftersom jag inte är tillräckligt blond och blåögd). Och hur tar man detta då? Ja, man blir lite smickrad men tänker något i stil med "han måste ha någon baktanke med det där".
Det händer nästan aldrig så i Sverige, och dom få gångerna det faktiskt händer så brukar det vara antingen en utlänning eller någon som är full. Jag var däremot med om ett undantag igår. När jag kom till busshållplatsen står det en man där som varken verkar utländsk eller full, och när jag kommer fram säger han "Ursäkta, men jag måste bara passa på att säga att du är underbart vacker" Jag blev generad och tackade, och satte mig glatt på bänken. Men sen kändes det konstigt. Han bara stod där en meter ifrån mig, kollade på mig ibland och jag började tycka att han verkade lite creepy. Varför sa han så? Vad vill han? Det borde väl vara smartast att låta honom gå på bussen först så jag inte riskerar att han sätter sig för nära?
Heltöntigt! För jag tycker att det skulle vara mycket roligare om man inte var så stängd typ. Tycker man att någon man ser på stan är snygg så borde man väl gå fram och säga det, utan att den snygga personen börjar tänka ut en baktanke till komplimangen. För man kan faktiskt tycka att någon är snygg utan att mena något mer än det.
Så tycker jag!