Doktorn i den bamhärtige samariten

Ibland tar verkligheten ett steg framåt så den inte går att missa. Idag har jag insett att det inte finns någon gräns för hur bra man måste känna någon för att börja gråta när något hemskt händer. Även fast jag inte kände dig särskilt bra så var du en del av Falköping, klass 9b och konfirmationstiden. Hoppas du har det bra där du är nu!
R.I.P 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0