Open the doors

Åh ni skulle bara veta hur stolt jag är över mig själv just nu! Efter lite mer än ett år så har jag äntligen tagit tag i en sak som jag borde ha gjort direkt.

*bästa trumvirveln i historien*

Jag har aktiverat mitt csn-kort!! Bättre sent än aldrig, eller hur?
Såhär har mitt och det gula kortets förhållande sett ut...
~ Det dimper ner i familjen Bergers brevlåda.
~ Jag blir glad över att jag får brev. Brev är bäst!
~ Efter att jag har läst igenom det och förstår vad det är så lägger jag det varsamt på mitt lilla bord i väntan på att få bli aktiverat.
~ Det ligger där väldigt länge...
~ Jag får för mig att städa.
~ Efter den omtalade städningen vet jag inte längre vart kortet befinner sig.
~ Precis innan sommaren så gör jag ett försök att leta rätt på det.
~ Jag hittar pappret i en låda, men inte kortet.
~ För några veckor sen hittar jag kortet. I samma låda.
~ Jag lägger kortet på bordet för att inte glömma av det.
~ Jag glömmer av det.
~ Och nu är det aktiverat!!

Jag tycker att det var en vacker historia! Undra om man kan göra film av den...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0