Förut när jag satt här och skrev och läste och letade musik och rättade och läste lite till, så la jag plötsligt märke till att jag kände håret mot armen. Inte mycket i för sig, men det nådde i alla fall längre ner än ärmslutet på t-shirten. Det är lycka!! När jag klippte mig sist så tog hon betydligt mycket mer än hon sa att hon skulle, men jag tänkte "Aja, man kanske inte tänker så mycket på det. Det blev ju ganska så okej ändå". Fina tankar, eller hur? Dom tankarna dog helt när jag satte upp håret i en tofs. Jag hade ju inget hår kvar!?! Det hängde ju inte alls så mycket som det brukade... Då tyckte jag inte det minsta om min frisör längre. Jag som hade fått så långt...

Men nu så!! Nu verkar det ju som att det ä-n-t-l-i-g-e-n händer något!

Jag är glad.

Ser ni hur långt det var eller!?!