På historian idag hade vi en alldeles speciell gäst som skulle föreläsa/redovisa om hur det var att vara ungdom på 50- och 60-talet. Han pratade om mode och sånt också och han kunde en hel del faktiskt. Han var riktigt riktigt duktig på att stå framför hela es1, det vill säga 40 pers. Något inte ens jag gör frivilligt...!
Grejen var att det inte var någon vuxen expert som stod där framme och pratade, utan vår lärares son som är 9 år! Jag blev jätteimponerad och trots att jag inte hade träffat honom någon gång innan så blev jag liksom stolt när jag satt där... Väldigt modigt av honom att stå ensam framför oss, som är så mycket äldre än honom. Jag skulle dö bara jag skulle redovisa för treorna...
Det hoppas jag att jag slipper!


Puss<3