Världens bästa varelse har äntligen landat och ska bli svensk igen(jo, jag tror faktiskt att hon tror att hon är brittisk nu)!  Efter tre låååånga veckor så är hon nu i Lysekil och om det inte hade varit storm så hade jag tvingat alla här att hänga med dit, om jag så hade varit tvungen att paddla båten hela vägen! Men nu är det som det alltid är när jag ska till Lysekil; full storm! På grund av tidigare erfarenheter så tar vi oss inte ut på vågorna ännu en gång...
Hur som helst så väntar jag på att hon ska äta klart och ringa mig. Om jag är riktigt snäll så kanske jag kan tigga till mig skjuts dit imorgon av mina föräldrar, annars får jag ta bussen.
Det finns en sak jag verkligen oroar mig för i så fall: det är minst ett byte och tänk om jag går av fel eller missar den bussen jag skulle med! Jag är verkligen kass på det där... Till Skara gick det bra men det gick ju inte att missa, men jag vill helst inte prata om Broddetorp... Gud, jag hoppas verkligen att jag får skjuts eller att vinden helt plötsligt bestämmer sig för att dö för annars är risken stor att jag virrar bort mig och inte kommer få träffa Michelle. Vad skulle jag göra utan henne? Antagligen inte mycket.

Älskar dej!<3<3<3



Puss<3<3